C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

VARIANTER OCH KOMMENTARER
GUDAHATAREN.
Slutlöst Fragment.
Några aftnar derefter kom Furumo till Jagtslottet, men emedan luften
var så mild och behaglig, samlades man denna gång ej i stora
salongen, utan i den täcka parken vid en af insjöns vikar. De fleste
af de öfriga holmarne i sjön beskuggades ej af trän, utan bestodo,
såsom vi förr en gång nämnt, af grönskande ängar, liggande som behagliga
mattor kring slottets hufvudholme, der ensamt alleer stolt
reste sig och en ljuf park höjde gungande löfverk i ambrosisk luft.
Richard Furumo satte sig vid stammen af ett högt och lummigt kastanieträd,
gamle Herr Löwenstjerna midt emot på en sten, som var
mjuk, emedan gröngrå mossa bevuxit den; de öfrige af slägten rundt
omkring. Richards blickar hyste någonting uti sig, som man icke
hade väntat, och som man ej kunde förklara. Emellanåt syntes de
nästan blixtra; slutligen sjönko de starkt, men stilla och ljuft glimmande
på den gamle Slottsherrn: den främmande begynte tala.
En gång, Herr Hugo, sedan jag druckit thevatten och deri doppat
vetbrödssmörgås, hvarunder jag läst en Historisk målning i torr stil,
full af vidlöftiga beskrifningar öfver onödigheter, hårdragna förklaringar
öfver händelser och tillräckligt opålitliga språkforskningar,
kom jag derefter att gå igenom ett Poem eller Fantasi med orimliga
äfventyr och allusioner, stilen späckad med resonnemanger och det
hela rikt på anspråk. Då föll lusten på mig att också jag skulle skrifva
en hel Verldskrönika, lika förryckt, som långtrådig; lika full af
förvånande lärdom, som sällsamma händelser och jemförelser; diger
på resonnemanger och anspråksfull, så mycket jag förmådde.
475