C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

VARIANTER OCH KOMMENTARER
Sade mig Gud, att vår Död är synd. -
Mitt hjerta jag såg; och din blick, du 202 Henrik,
Midt ibland Folket djupt jag såg,
Men Altarets vin stod ej qvar i min mun
Ej stannade brödet för det, min Henrik,
Deraf fann jag, att ej vi synda,
Fader och Moder härtill oss drifva,
Vi gå att bo uti Englarnes hus,
Si Werlden ej tänder för oss något ljus:”
Då log han, 203 Henrik vid ljufva orden.
Winden spelte i lönn och hassel 204
Månan tindrade hvitt och ömt.
Sist foro 205 tvänne Skott öfver marken 206 ,
Skogen sjöng sina dunkla gensvar 207 .
Rosorna lågo i ljusröd flod 208 . -
–––––
Fader och Moder gingo till skogen,
Anna sin dotter sökte de, funno
Anna i Dödmans 209 slutna famn.
Men Fadren ropte, med åskor i ögon 210 ,
”Ve och förbannelse 211 Henrik, du!
Förbjuden hon var dig i lifvet, men nu
I Dödskamp Anna du famna djerfdes -
Blodiga bröstet till hjertat trycka – –
Skynda Er drängar, Nidingen bortryck 212
Anna från honom skiljen – för [?] henne 213
Skull man i stengraf [?] lägga med ära, 214
Skogarnas korp skall på Henrik äta,
(Mördare väntar en afgrunds lott.) 215 ”
Folket nalkades Annas lik 216
Att lyfta ur fatttige Bondesons famn,
Då suto hans döda stelnade armar
Fast kring henne så starkt som jernband 217 .
”Akten 218 Er väl, sade Annas Moder,
Sliten ej sönder min Dotters kropp;
Ej bättre 219 hvitare glänser en Svan,
Än kinder och bröst på min Anna glänsa,
Vakten Er noga, 220 akten Er väl!”
Då ropade Fadren: ”Förbannad 221 du,
Som kramar mitt barn i förbjudna armar,
Tag henne folk – med våld henne drag –”
”O stilla, o håll, sade Annas Moder,
Fast sitter Anna i Dödmans 222 famn,
I stycken går kroppen, sönder hon faller
Förr än hon kommer ur Henriks armar,
465