C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

JAGTSLOTTET
melse det skulle förorsaka hos fadren, Bibliotekarien, låter tänka
sig, då han i sin älskade son ej blott hade sett en efterträdare på sin
plats i slottet, utan kanhända ännu mer. Men ungdomen låter sällan
styra sig af ålderdomen, derföre var allt förgäfves; och när Bibliotekarien
(något före Hugos bosättning på slottet) dog, så hade Richard
blifvit sin egen herre. Vid den tiden lär han begifvit sig bort och rest
till fots, ruskig och rå, åt många håll, hvarunder han skulle hafva
kommit i umgänge med Menniskor, äfven förnämare och finare, likasom
förut med Böcker. Han lär också då hafva förtjent penningar
genom arbete och skicklighet, eller, som andra trodde, i krigstjenst.
Ryktena voro väl motsägande och underliga – ty, huru en fotgängare,
sällan finklädd, kan upptagas till så pass förtrolighet med mycket
menniskor af alla slag, att han kan anses för menniskokännare, är
icke begripligt; och huru han, under vandringar åt flere håll, med
arbete skall kunna förtjena penningar, är icke tydligt – men det säkra
var, att när han hemkom, köpte han sig ett litet vackert Hemman,
der han ännu bodde, och var i full sämja med sina grannar. Ehuru
han sades bestämdt icke ega, och icke vilja ega någon bok i sitt hus,
var han ändock ej så svår att locka till Berättelser i ett godt och ärligt
sällskap. Detta kunde väl då i tysthet ingenting annat betyda, tänkte
Hugo, än att han älskade lärdom, och denna kontradiktion, tänkte
han vidare, måste väl vara en af hans förlåtligaste inkonseqvenser. –
”Jag är öfvertygad, sade Jakob, ja jag är viss på, att Richard Furumo
är gudfruktig. Många säga väl, att Richard icke talar stort om vår
Herre, men han är vänlig emot hög och låg, och ger gerna almosor:
alltså är hvar och en gudfruktig på sitt samvetes sätt.”
Här var en punkt, som väckte Hugos största uppmärksamhet. Ett
bestämdt drag hos honom sjelf, och, med några variationer, äfvenså
hos alla medlemmarna af hans slägt, var att med orubblig, hjertlig
och oskrymtad tro omfatta Guds sak på jorden. Man kan således
säga, att Herr Hugos familj var ett gudfruktigt hus; ehuru det är möjligt,
att dess gudsfruktan ej var af alldeles samma slag, som den allmänna.
Den hade någon poetisk ande, och, om den bestod af dogmer,
uteslöto de likväl icke lefnadsglädjen. Hvilka grader af sträng-
16