C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

VARIANTER OCH KOMMENTARER
nernas krafter 50 uppenbara sig – med detsamma simma äfven från musiken,
som vi höra, ångor af oförklarligt behag, de måste vara födda i Styckets inre
natur och komma till oss med själens 51 äther, tonerna hafva verkligen en vällukt
– och stiga de djupare, så komma de liksom paradisfrukter för vår andes
gom, underbara Öde! hvi satte du tungan, som bildar rösten till toner så nära
Gommen? kunna vi tro, att dessa ljud äro lika så många ädla 52 guldäplen för
vår smak? Hesperidernas lustgård, men nog! – Musiken 53 slutar sig i känseln 54 ,
som ej är det femte sinnets utan sjelfva Sinnets dunkla Grund, på hvilken hvarje
anslag går till Örat som en Ton, till Ögat som en gestalt, nalkas näsan i en fin
ånga, växer som en heligt smakande frukt för menniskans mun – – – hvilka
underfulla skogsandar 55 talade alt detta för Drottningen i Hermitaget, eller 56
lockade dessa tankar ur hennes milda begrundning? Emedlertid lyfte träden
sakta sina grenar för en svalkande Vind, mörkröda 57 skyar drogo i rörliga fantasier
öfver himmelens kanter, hvarundar Sätras skog stod.
Men ännu återkom ej Judith. Sophia steg upp från bänken vid ingången till
grottan, som tjenade dessa bägge Eremiter till sommarboning, medan de vistades
här; hon gick omkring och besåg deras arbete, skapelsen i skogen, med
förvåning och fasa. Obegriplig gick genom hennes ådror en föreställning, ny,
icke smärtfull 58 ; likväl var det likt en Rysning. Olyckliga Tulpaner 59 ! lefver något
väsende inom Er, som hastigt osynligt uppstigit, omgifvit mig, kommer mig
att förskräckas – och likväl ej smärta mig? eller är det I, mina konvaljer? –
Blickar jag på Er, mörknande höga Granar i Qvällens skymning, då skulle jag
snarast tro, att det är från Er
Nb att Hvila
Tredje fragmentet
(26) tar sitt svärd
Noga klart för Läs. 1 o Waldemars Hjerta brister
af Jutas, Johns, Sophias?,
sitt Rikes förlust.
2 o Amaurys lära klar; – att
Jutas idée om Nunnan är
klar, tydligt att förra Förb. orent att hon
vill Ws Rening
3 o Hist. händelserna reda
sig ordentligt. –
4 o Waldemar tar Hennes afsked e contrario –
Fri! blir utsväfvande värre[?]
Sjette boken.
Det var ett Ställe i Skottland i södra delen av det gamla Grefskapet Dunross.
Slottet 60 bygdt i hög och ädel stil, ehuru 61 enkelt i sin architectur, tillkännagaf
439