C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

VARIANTER OCH KOMMENTARER
om Ödet skapar dig ett fängelse till ditt Brotts försoning.
Derefter gick hon till Wallflickan: Min Inga, ehuru 2 du nekat Kransen, som
min broder bjöd dig för ditt hufvud, tag, likväl denna 3 kedja af guld för din
hals. Du skall ej smickras af den tanken, att en Drottning och en brottslig Prinsessa
bott i din skog 4 , eller underrätta dina bekante derom; tro hädanefter, att
vi varit bröder, som hittils, Demarantes 5 Saga har lockat en hemlighet ifrån
oss, som är en angelägenhet för oss att bevara. Verlden behöfver ej veta och
skall ej tro, att min Syster 6 genomgått en lika stark Penitens, under sina olika
ofta strängt i väsendet ingripande vandringar i mitt Sälskap 7 , som om hon fortfarit
att sucka mellan de svarta murarna i Tornet, derföre skall Verlden ej veta
annat än att hon ännu fuktar detta Torn med sin ångers tårar. Jag vill med egen
hand 8 sätta kedjan på din hals, gläd dig af 9 den tanken, att en Drottning fästade
den på dig, men säg åt dina Vänner det, som är lika sant, att en Eremit med
hvit ullkappa skänkte dig den, efter du ganska ofta hjelpt honom gräfva Trägårdssängar
och vattna [blommor ä.t. örter ä.t.] unga kastanier i en lund, som
var hans käraste hem 1 .
Min höga Drottning, sade Inga – hon knäföll icke, men lutade framför Sophia
sitt hufvud – din hemlighet är begrafven, ty du vill det. Din kedja tager
jag: det fägnar mig att hafva en dyrbarhet, som Drottningen en gång burit; men
den skall icke sitta omkring min hals. Jag har ett vackert Skrin 2 , der har jag
förut ett crucifix af silfver, litet men väl gjordt, en god Munk har skänkt mig
det, sedan han undervisat mig hur himmelskt fritt 3 och kraftfullt 4 det var att
lefva ogift. Tillsammans med crucifixet skall min Drottnings guldkedja ligga,
min brors Barn skola ärfva den af mig, och först de, om du tillåter, skola efter
din död berätta hvem som först gjorde Sätra 5 till blommors hem.
Har man rådt dig till ogift stånd? hvarför har du ej då sökt inträde i ett kloster?
frågade Drottningen.
6 Jag älskar Kor och Får 7 , svarade Inga, jag älskar skog, mark och Visor i
vidsträckt[al luften. Min nådiga och milda Sophia! ja, jag är, om du så vill, en
Nunna, jag är det i mitt bröst. Den helige Patern, som var gammal och feck
mjölk af mig en gång för längesedan då han geck genom denna nejd, talade
hos mig vid sidan af min mjölkstäfva, i hvilken jag fortfor att mjölka, emedan
det var den tiden på dagen. Mitt unga barn sade han, Jorden hyser ej ett Väl 8 ,
som är änglars arf i himmelens gårdar: beslut att vara den himmelske Herrens
och ingen annans brud, förakta äktenskapets lif på jorden att du ej må fläcka 9
den perlan i stoftet. 10 Om du lefver på jorden aldrig så länge, tro, att när du dör,
har du ändock blott uppnått femton år; först blifvit manbar och fullvuxen, när
du genomgått Döden, och då af din himmelske Herre får äktenskapets
skänk. 11 Du har ju hört, att ingen vill äkta en mö, som ej är väl uppfostrad,
skicklig, sedig och kunnig, tro, nu mitt barn, att du behöfver hela jordens lefnad,
att bli en mö värdig till äkta stånd, väl uppfostrad, skicklig, sedig och kunnig
om det, som evigt och verkligt är. Lef derför altid ogift på jorden, att blifva
rätt gift efter döden. – När Gubben geck gaf han mig det silfverkors jag nämnt,
jag tyckte han talat väl. Jag fann fritt och godt, att aldrig giftas, och 12 om du 13
tror, att jag ej verkligen är, eller ej bör kallas en Nunna, derför att jag ej tillhör
ett kloster 14 ; så anse mig för en Skogsflicka 15 , som ej blifvit gift, efter någon
man ej funnit att jag egde något till hemgift. 16
437