C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
när jag rätt besinnar mig, så är jag född i dag, och säkerligen var det
min Födelsedag mina älskvärda ynglingar här menade – tack käraste
gossar! Men jag skall säga er, att ehuru vigtigt jag gerna medgifver
det hafva varit för mig att bli född, så anser jag dock långt vigtigare
och högre, att i dag ideen om en gryende manuskript-tid till det sublimas
räddning i Europa alstrades och föddes. Ach, jag skulle gerna
hafva försakat fördelen att komma till, såvida ej ideen om vårt trefaldiga
konstverk fordrat min närvaro i lifvet. Nu är jag glad som en
fågel, ty jag vet att jag lefver för någonting här i verlden; ja kom, låt
oss gå ut i det gröna – nu gläds jag åt min födelsedag och känner mig
ung, som ett spädt gräs i lunden. Kom, kom, ja, lät oss fira min födelsedag,
lät oss fira hvarann allesammans!
Alla gingo till dörren, men Frans kom att stå qvar midt på golfvet
med sänkta blickar, liksom en ny tanke fastnaglade honom. – Nå
hvad menar nu Frans med sin sorgliga uppsyn? frågade Hugo.
”Jag är intagen af ideen om det stora manuskriptet. Men det oaktadt,
ja oaktadt allt, tycker jag stor synd om att ingenting blir tryckt!”
I Guds namn Frans, utropade Richard, skulle du vilja hafva våra
historier tryckta?
Förifren eder icke, gossar! förifren eder ej. Frans tycker stor synd
– nåväl, jag vet en utväg.
”Min far!”
En utväg vet jag för Frans. Alla våra stycken i Törnrosens bok äro
icke af alldeles samma slag och fordringar. Det hela – utom att det
icke bör – kan också ej annat vara, än ett konstarbetadt manuskript.
Men några enskilda stycken, der måleri och musik just ej enkom
ingå – ja – för din skull, Frans; tryck några sådana, barn.
”Skulle några stycken kunna tagas ur serien, och tryckas? då, ropade
Frans, får jag på min instundande resa till Stockholm det nöjet
att göra en upplaga, och skänka mina vänner hvar sitt exemplar?”
Res i Herrans namn, din tryckta glädje blir måttlig.
”Men hvilka stycken får jag taga? T. ex. det der om ’Nunnan och
Kungen’?”
Hermitaget?
400