C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
tig, men ljuf flamma), få åtnöja oss med att endast utbilda det i manuskript.
”Hvad, min far? – vi? skola vi utföra något sådant på Jagtslottet?
Jag trodde det var frågan om Europa och aningen om något Stort,
hvartill den europeiska konsten af inre kraf skulle gå att utbilda
sig.”
Hvarföre icke vi? men är du ifrån dina sinnen, Frans? bo vi icke i
Nerike, ligger ej Nerike i Europa – och, hvad vi här göra, skulle det
ej hafva den äran att vara europeiskt! jag tror det. Nog af, min son,
jag älskar ett stort, ett herrligt Manuskript.
”Om jag kunde måla och komponera, min far, så sant som jag
icke skulle göra någonting! ! Men ach – allas vår förmåga är liten,
våra saker ringa.”
Du resonerar så här: hvem, o Gud, ja hvem skall vara mäktig att
utföra ett sådant manuskript af trefaldig, fullkomlig konst till Europas
förvåning och glädje? Det måste väl skola ske i Rom eller någon
tysk hufvudstad, eller till det minsta i Paris eller London!
”Ja, så tror jag.”
Men ser du – min Frans – den lille, den obetydlige går till sin sak,
hänförd af sin glädje och af nöjet, som ingen fruktan känner. Hvem
hindrar oss att roa oss här på Jagtslottet i det europeiska Nerike? Jag
ställer mig i spetsen för Törnrosens Bok, och jag skall sätta själar
och händer i gång, så pass skicklige att de tillfredsställa . . min ro. Ett
lyckligare hufvud med bättre händer må tillfredsställa Europas öfriga
provinser och deras väntan på ett sublimt Manuskript, som må
kunna rädda det höga och stora i konsten ur litteraturens närvarande
chaotiska virrvarr; jag finner mitt Europa i några socknar här
omkring mig, som bilda mitt älskvärda och glada hem. Ja, Frans, jag
skall gifva ursprunget till en väfnad och sammansättning, ljuf att
skåda för våra barn och barnbarn. Richard, Henrik, alla, alla skola
intagas deraf – ts! jag hör någon komma! – jag skall låta komponera,
jag skall börja med våra hittills existerande stycken, ja, jag skall låta
måla –
”Ämnar min herre låta måla sig?” sade Richard Furumo, som in-
398