C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
officin skulle kunna utföra aftryck af på en gång måleri, musik-tecken
(noter) och lettrer (bokstäfver) och NB göra det tillsammans så,
som en mästares hand?
”Jag är slagen af förvåning öfver det slags storverk i konst, min
far angifver skola uppstå. Piktur, Musik och Skriptur tillsammans,
och gjutet i ett enda helt! det är förfärligt, omätligt –”
Ännu omätligare, om du rätt fattar min mening, att ej taflorna
skola vidhänga poesierna likt onödiga vignetter, ej heller noterna
komma som onödiga musik-bilagor – jag säger onödiga, när vignetterna
ingenting eget eller nytt utvisa och uträtta i Verket, utan (efter
vanligheten) blott visa detsamma, som redan står i skripturen; och
när musiken gör likaså. Nej, piktur och musik skulle ej vara en öfverflödig
grannlåt, utan en integrerande, nödvändig del af det hela,
och det på ett organiskt sätt.
”Nu förstår jag icke min far alls längre.”
Låt så vara – men det förstår du väl åtminstone, att något så artistiskt
fulländadt ej kan mångfaldigas i tusen exemplar genom bokpressen?
Det måste vara ett manuskript, älska att vara ett sådant,
och som sådant just älskas.
”Ja härom skall jag säga min far min tanke, att jag tror det måste
så vara åtminstone ännu. Piktur, musik och skriptur på en gång kan
visst ingen boktryckare lemna, minst i Sverige. Men hvad säger min
far om kopparpressen eller lithografien?”
De kunna ej utföra något i färger.
”Men tillåt mig den anmärkningen, att min far tycks sammanblanda
en stor idé med en tillfällighet. Den stora ideen består i uppgiften
om ett Konstverk, sammangjutet af måleri, musik och poesi
på en gång – men en tillfällighet är, huruvida ett sådant verk skall
kunna multipliceras, eller ej, genom pressens tillhjelp; och häri böra
vi akta oss att något afgöra, ty den menskliga uppfinningsgåfvan har
ingen gräns.”
Om jag ock ger dig rätt häruti, torde du emellertid lättligen medgifva,
att vi för närvarande till utförandet af vårt trefaldiga konstverk
(hvilket lockar mig till sin glädje och värme, lik en intagande, mäk-
397