C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
fram dess gängliga, haltlösa genius? åtminstone uppmuntrat och
underhållit den genom fabrikationens lätthet? åtminstone genom
fabrikaternas stora mängd kommit varan att falla i värde? Hvem
skattar nu en utkommande bok högre än en middagsmåltid, som
ofta är af samma pris? Men när frågan ej var ringare, än att ett menniskolif
behöfdes för utförandet af ett verk, då gick ingen dertill utan
djup kallelse, en outsläcklig låga tvang. Och när lifstider åtgingo
blott för ett större verks afbildande i ett par exemplar till deposition
vid några få bildningens centralpunkter, då gick ingen till en sådan
afbildning eller kopiering, utan såvida verket förtjenade en oerhörd
ansträngning: och den menniska, som kom till åtnjutande af ett så
dyrbart arbetes innehåll, såg sig häpen och full af vördnad framför
en skatt. Följden var, att innehållets storhet och kanske äfven sakens
ovanlighet, som på svage dödlige ej ringa verkar, drogo läsaren
till sig med makt. Genomträngd till hela väsendet kanhända af blott
en enda eller två rätt store mäns arbeten var läsaren redan bildad; i
human, sann och verklig mening bildad.
”Bok-tryckeriet skulle då till sluts vara en olycka?”
Nej. Åtminstone ej i sig sjelf, men kan så bli genom sina extravaganser,
sina närvarande dumma följder. Men man skall nog en gång
fatta sig, och då blir den konsten förträfflig. Nu förderfvar myckenheten
saken, och pluraliteten af läsare, bragt till missaktning för det
bokliga genom dess förfall till vara, genom vanligheten och konkurrensen,
finner allt – uselt och ståtligt – blandadt i en massa framför
sig – vill se och sluka allt. Så enerveras den och mister omsider all
förmåga att urskilja. Så skall du kunna förklara, att våra fleste s. k.
bildade nu äro i verklig och rätt mening högeligen råe, oaktadt apparencerna
af kultur.
”Det der tör till sluts äfven röra oss sjelfve. Men huru skall så
mycket ondt afhjelpas?”
En ny tid förestår, o Frans, en Manuskript-tid.
”Hvad befalls min far?”
En Manuskript-tid, ja. Tro mig – det Sublima kommer att rädda
sig ur vimlet genom att söka en himmelsk enslighet; kommer att fin-
395