C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
ken sällsynthet!
”Men min far måtte väl icke vilja återföra oss till Munk-fraktur,
Uncialer, otäckt gjorda Martyrtaflor och fula Helgonbilder på hvarannan
sida, med flere tomma osmakligheter, hvarifrån doktor
Fausts jättekonst en gång för alla befriat oss.”
Förifra dig icke. Ej om sådant är frågan – ehuru jag bekänner, att
jag, hos dig, Frans, förr tyckt mig finna en bättre anda, en högre rättvisa
emot Medeltiden, än dina ord nu uppenbara. Jag trodde du
skulle hafva blick nog att skåda midtigenom de barnsliga, svaga, dåliga
försöken, och ej misskänna en tyst, men stor, outtalad mening i
dem. Jag klandrar ej, jag tvertom beundrar den mångfaldning, som
Boktryckerikonsten gjort möjlig och hvarigenom vår verldsdel kommit
derhän att kunna öfversållas med kunskaper. Men något helt
annat är likväl, då sjelfva boken behandlas och utarbetas som ett
konst-stycke, just den. Man finner icke då behag blott i de sanningar
och lärdomar, boken innehåller, och som skulle kunna stå att bekomma
lika bra i hvilket exemplar deraf som helst; utan Boken sjelf
är ett artistiskt objekt, rikt, underbart och eget i sitt slag för betraktaren.
– Så der bortför är min mening – jag tror du anar den – en dylik
mening låg kanske ock i de råa försök, som Medeltidens utmålade
böcker utvisa. Deras egna otympligheter vill jag ingenting: oss tillhör
ej att söka tillbakaföra tiden – men tiden sjelf kommer säkert att
åter upptaga en förfluten stor idee, och utföra den på ett eget, storartadt
sätt.
”Ja se då, min far! då är det helt annat.”
Tänk likväl Frans, tänk hvilken åtskillnad emot nu, när ett verk
var en mans hela levnadsarbete? När Diodorus i trettio år, när Virgilius
lika länge, när Homerus och Ferdusi i hela deras tid – ej blott
egde snillets olympiska makt, utan ock använde denna makt oafbrutet
i alla dagar på ett arbete! hvad säger du Franciscus? mån detta ej
är något annat än att 1:o sakna snille, och 2:o göra en bok i qvartalet.
”O min far!”
Men detta makeri, Frans, mån ej boktryckarkonsten har manat
394