C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
moder, hvars öde, hvars hemlighetsfulla händelse trycker mig likt
bördan af en egen skuld. På en gång manande och hotande står den
för mig i nattens skimmer och i dagens sken! Det tycktes simmande
återkomma, men ach hvad vet jag om naturen af denna återkomst?
Allt är försegladt och skall blifva så för mig! När jag vaknade ifrån
min dröm – jag var då blott ett barn – omtalade jag synen för Dorothea
– har du hört talas om Dordi? min trogna vän från spädaste
år. Hon lemnade mig under tysthetslöfte ett Bref, som jag aldrig
skulle få visa för min far. Utanskriften är till mig, och stilen är min
mors.
AURORA
Bryt och läs!
JULIANUS
Nej – ty hör hvad som står inunder: ”Detta bref är min sons egendom.
Likväl får han ej bryta lacket och se dess innehåll, ty han skulle
ej fatta det; han skulle fördöma hvad han ej kunde begripa. Men
får min son en Maka, hon skall bryta hans bref och läsa, ty hon skall
kunna förstå min händelse – och det skall vara henne nyttigt och
godt att förstå – välsignelse hvilar öfver henne, om hon rätt förstår
mig! Får ej min son en Maka, då skall min förseglade Lefvernesbeskrifning
följa honom till grafven och ouppbruten läggas under hans
hufvud.”
AURORA
Underbara förordnande!
JULIANUS
Jag betraktar och kysser i tysta timmar mitt lifs förseglade gåta.
Evigt ouppbruten måste den nu hvila i asken i sitt sidenfodral med
svarta fransar och tofsar. Det skall bli min sista hufvudkudde, min
grafprydnad, Aurora.
AURORA
Kan det verkligen stå så? Gif mig brefvet att läsa, om det verkligen
kan stå så skrifvet?
_______
390