C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

morteller vid hans hufvud.
HINDEN
JULIANUS
Aurora skulle vilja det – Aurora har en sådan vilja, att jag icke
förstår hur den omtalade Döde kunnat våga dö utan hennes tillstånd
och befallning.
AURORA
Ja, han var en bra gosse. Han förstod att en flicka ock kunde hafva
en vilja, och han misstyckte det ej. Jag mins med rörelse hans
hjerta, det var en fin duk, en väfnad af blå och svarta silkestrådar.
Han saknade ej heller hvitt af den skäraste hvithet, och äfven något
litet rödt. Det var en täck och älskvärd duk vid full dager; skimrade
ändå underbarast och bäst den vackra timme, då solen vid skogens
rand glimmar till afsked med tårfulla, darrande strålar.
JULIANUS
Å lappri i den duken. Det var blott lustre bombasin, kunde ej
länge hålla färgen.
AURORA
Icke bombasin. Nej det var silke, hvar tråd var silke. Men vi förlora
tiden, Adiö! kan jag få veta stället för den bortgångnes graf? jag
vill dit med mina immorteller.
JULIANUS
I denna ask.
AURORA
Hvad betyder det? – asken en graf?
JULIANUS
Aurora, nalkas ifrån dörren och gå icke än. Hvad jag säger om
denna ask är ingen allegori, ingen half mening. Här är min graf belägen;
i sanning min svepning, min skrud, min yttersta hvilobädd.
Kom närmare och se!
AURORA
Jag ser ett paket allenast, blåa snodder, svarta tofsar – ångor af
vanille dofta derifrån – utanskriften är ju ”till Julianus Löwenstjerna.”
Hvarföre är ej sigillet brutet?
388