C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
föll till jorden, och om jag icke kommit, hur skulle det då hafva gått
med dig?”
”Ulfvar och räfvar skulle hafva trampat törnrosens späda, finnerviga
blad, eller skulle stormen hafva afbrutit en gran och nedkastat
ett resligt vindfälle öfver dig! hvem skulle sedan nånsin i verlden
hafva upptäckt ditt fall och sörjt öfver din förvissning? om jag icke
kommit, hur skulle det då hafva gått med dig?”
Sedan herr Hugo hvilat, såg han sig åter omkring med hemska
blickar, och beslöt att ej stanna längre. Under det han gick hemåt,
målade sig utseendet af de tvenne åtskilda skepnaderna allt starkare
för hans inbildning, och han var öfvertygad att rosen, som han bar,
tillhört någondera af dem. Han skådade långt in emellan skogens
stammar, men kunde ingenstädes varseblifva någondera. Småningom
mötte honom en större väg, han lemnade Lyna skog och beträdde
Jagtslottets närmaste område.
Uppkommen på sin kammare sade han: ”hvad mina vänner och
barn i dag förehaft vet jag icke, men mig hafva de flytt. Här sitter jag
nu åter ensam framför alla mina handlingar, men jag känner mitt
sinne så fritt, aldrig skall mer en förargelse som i morse öfverfalla
mig. Och huru god har ej skickelsen varit, som låtit mig i ödemarken
träffa dig – dig har jag räddat ifrån att försmådd förvissna – och du
skall till belöning sprida din vällukt öfver alla mina papper!” med
dessa ord tog herr Hugo sin funna törnros och lade ofvanpå hela
samlingen af sina sagor och historier.
Derefter gick hofmarskalken ut i den del af våningen, som innefattade
slägtens allmänna församlingsrum.
–
Och en tid lider fram, hvarunder Slottskrönikan tiger.
_______
386