C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
älskas och hålla tillsammans, äfven om de, som nationer, ej fullkomligt
gilla hvarann, kanske afundas och litet hata hvarann. Genom
totalbenämningen få de dock en annan och högre betydelse; blifva
en storhet, som lefver annorlunda än hvardera särskildt förmår.
Samma sak är just här inne i rummet. Befinna sig icke här ett hufvud,
tvenne armar, ett bröst, tvenne ben, tvenne fötter o. s. v. men
det hela heter Hugo Hamilcar. Ingen nekar bröstet med hjertat att
vara ett intressant stycke för sig, likaså hufvudet. Magen har sina
egenheter, särskildt sedd; benen likaledes, om de skulle gå ensamne.
Men hvad som sätter stämpeln på alltsammans är namnet Hugo.
Derigenom händer att de icke blott blifva spridda individer hvar för
sig; utan tillsammans göra en enda stor person, och hvilket är vigtigare
än man i hast betänker. Hur ömkligt vore det ej för mina lemmar,
om de saknade ett allmänt namn, och ej hette Hugo? Man skulle
då knappt kunna umgås med dem eller ens tala vid dem. Men befinna
sig ej alla mina strödda sagor i samma bedröflighet, så länge de
måste undvara en hufvudtitel? Jo visst göra de det. Men hvarifrån
skall jag få en?”
”Tänker jag på Portugal, Spanien, Frankrike, Italien – huru
märkvärdiga äro de ej som enskilda stater? Men likväl, hur skulle
man kunna generalisera och tala om deras europeiska karakter, om
de ej alla låge i någonting, som kallas Europa? Se der nyttan af
Verldsdelar! Genom dem få vi stora namn, som förena hela antal af
länder.”
”Men hvad förenande namn af riktig art skall jag få åt mina och
mina vänners fantasier? Ofta har en händelse gifvit ursprunget åt
lyckliga benämningar, men hur skall jag kunna uppfinna en tillfällighet?
den måste komma tillfälligtvis.”
”Jag önskade en titel, som svarade emot dessa sakers genius. Att
uppkalla Saguverket efter mig sjelf vore nog att hänvisa till första
ursprunget. Med en antik tournure skulle det kunna heta Hugoiden
eller Hugoëja; alltför kärft. Då vore Hugohamilcariaden mer flytande,
dock alltsammans dumt. Oeuvres posthumes duger ej, ty jag lefver.
Memoires de mon temps . . men här handlas om alla tider!
383