C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

JAGTSLOTTET
trän tillsammans med detta Omätliga, som man blifvit van att kalla
Himlahvalfvet.
Huru freden slöts emellan den sjuttonåriga Aurora och den tjuguårige
muntre Jägaren, är ej bekant. Sedan porten var sluten efter
honom, och de begge befunno sig i farstun, fortfor buller härinne;
men, om detta kom af vrede, eller af det eldiga gnabb, som af skapelsen
tillhör syskon med frisk kropp och själ, är ovisst. Också var
Farstun här så stor och pompös, som ett sådant slott egnade; den var
så hög, att den gick igenom tvenne våningar och slutades upptill i ett
hvalf af ansenlig vidd, så att det minsta buller nere i portgången hördes
med förökad och mångdubbel styrka. Stentrapporna i slottsfarstun
gingo, en på hvardera sidan, uppåt i en cirkulär krökning, och
när de nådde andra våningen, förenades de i en stor Fyrkant, som,
nedifrån sedd, liknade en balkon eller lektare, och uppbars af fyra
stora pelare. Denna fyrkant, dit de begge sidotrapporna ledde, var
omgifven af ett sex qvarters högt jerngaller med förgyllda knoppar
och andra prydnader, innanför hvilket man på fyrkanten stod utan
fruktan att falla ned. Detta ställe kunde om sommaren begagnas
som ett rum, angenämt genom sin svalka, och i synnerhet passande
till musik, genom sin belägenhet midt uti den stora, hvälfda, resonansrika
farstun. Just nu befann sig unge Herr Frans der med sin
klarinett, och han blåste några oöfverlagda, men icke derföre mindre
vackra löpningar, som besvarades af tvenne kanarifåglar, hvilka
flögo i hvalfvet. I detsamma kom Aurora uppför trappan. ”Är pappa
ännu mycket ond?” sade hon.
Han är bister, svarade Frans, uret är tio minuter öfver sex på aftonen.
Men känner jag Henrik rätt, så gör han sin sak så bra, att allas
nuvarande otålighet blott öfvergår i så mycket större nöje. Hvad tror
du han berättar oss i afton?
”Derpå tänker visst ingen så litet som han sjelf. Han är nu sysselsatt
att tömma en mugg fradgande öl, som skall vara det nödvändigaste,
sedan man kommit ur skogen. Men jag vet, att när det var min
afton, hade jag i två dagar förut öfvertänkt min sak.”
Jaja, Aurora, gå du nu endast in, och säg åt dem alla, att en Saga
8