C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
NIONDE BOKEN.
Alvina af Savoyen
vinkande
ännu med svanhvitt finger.
I. . . Om någon älskar Filomelas sång,
Han älskar äfven nattens blida stjernor,
Nog älskar han då ock de väna tärnor,
Och sagorna om hjertats tvång . .
– ”Kom nalkas Sångare! så häftigt dina toner jaga,
Säg, hvarföre?” – Hvem lyssnar här i nattens lund? –
”Jag lyssnar; fortsätt leken vid din Cittra än en stund.” –
Min Citterlek? om Ederna? – ja väl, en ryktbar saga.
II. En Riddare så stolt, som Alpernas höga panna,
En fröken, mörkskön*) som Chamouni dal,
O Amor, vill du räkna alla aftonsolars tal,
Då de tillsammans lekte? Stanna, stanna,
Att sjunga om de väna flammorna i deras bröst
Är du för späd, min unga röst,
Låt klangen blott af deras namn i mandelskogen hvina:
Den djerfve Harduin hette han, och hon Alvina.
III. Och nu steg Harduin efter riddarsed
In i Gref Bosos purpursal, att be om henne
Till brud. ”Gå, arme vekling, ropte denne,
Och såg på Harduin bittert ned,
Du sagt dig vara Kejsarns man, så skynda till hans härar,
Der anstår dig att slåss för guld, ej att du mig besvärar,
I Kloster, svär jag, skall min Dotter se sin lefnads mål,
Och dö, förr än mitt namn hon skändar, och blir din gemål.”
*) ”Beau ténébreux” se Amadis de Gaule.
366