C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
på den okända likhet, som deruti till någon del kan innehållas med
min mors – ”
Tänk ej för mycket derpå, min goda flicka, dina nerver äro svaga.
Hvar har du din berättelse? Alla romancer, alla historier, ja alla
skatter, dem Litteraturen under tidehvarfven samlat, gömt, och
ända åt oss bevarat – skulle vi känna första upprinnelsen för hvarje
af dem, och de menniskor, då lefvat och förorsakat dem – vi skulle
kanske rysa och sörja, mer än njuta. Men nu är det så, att olyckorna
ligga begrafna, och blommorna, som de alstrat ofvanpå sina grifter,
af dem få vi fägnas och njuta. Mitt barn, gå efter din novell.
Fröken Ulrika lydde och gick till sin kammare. När hon var ute
sade herr Hugo: ”Med litteraturen följer ändock en viss lycka, som
man ej får misskänna. Vår goda Ulrika Sofia har ingen god helsa,
hennes nerver blefvo genom nattvak och ömhet för den bästa far tidigt
försvagade, och hennes medfödda känslofullhet ökades genom
sorgen öfver älskade anhörigas öde; men huru hafva icke läsning
och arbetshåg förskingrat oräkneliga moln på hennes dystra horizont?
Ingen af mina fruntimmer här besitter en sådan lecture, som
hon. Om dig, min dotter Aurora, har jag nästan tyckt, att du nog
mycket försummat dig både i dina språk, i stilöfningar och i historien.
Men Gud har förlänat dig en helsa ändå till själ och kropp, och
du har af sjelfva naturen en viss hög bildning, ett fint omdöme, som
till en grad ersätter bristen på bokliga konster. Syster Eleonora har
läst vida mer, likväl fruktar jag, att den unga brorsdottren äfven är
henne öfvermäktig; men det må allt så vara, jag älskar er i alla fall,
mina fruntimmer, och kan icke omskapa er.”
När fröken Ulrika återkom, såg herr Hugo henne mellan händerna
hålla en hvit pappersrulle om ett par ark. ”Är det der gult?” sade
han.
Nej, svarade hon. Jag har här den söderländska berättelsen, men
ej i sitt ursprungliga skick. Originalskriften medförde alltid en så
skakande verkan på mig genom minnet af den sinnesförfattning,
hvari jag såg min far, då han lemnade mig den, att jag ej gerna tar
fram detta papper. Men min farbror har ock nu sjelf gifvit saken den
364