C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

JAGTSLOTTET
Niklas rykta bättre, än denna dräng vanligen brukade. Flickan fortsatte
äfven sin plockning, nalkade en behaglig och täck samling blåbär,
sedan hon slutat hallonbusken, och stämde derunder upp några
enkla toner, som genom den djupa skogen lät vackert och friskt.
Sedan han med haren kommit litet längre fram på vägen, började
skogen dela sig, och landskapet öppnades. Solen sken nu åter efter
det hastigt öfverståndna regnet, och alla blad glänste af hängande
klara droppar. På gångstigen här och der voro flere vattenpussar,
hvari Henrik oförsynt trampade, till sina långbyxors förfång, som
deraf smutsades. Snart derefter upphann han slutet af sjelfva skogen,
vägen sänkte sig med en lång sluttning, och en öppen trakt låg
framför honom. Det var ej en dal, likväl var nejden låg, och en insjö
med många holmar upptog det mesta af detta sköna landskap. På
andra sidan om Insjön höjde sig en skogbevuxen bergstrakt, som
svarade emot den, från hvilken Henrik kom. Solen satt leende, ehuru
något sjunken, öfver den, och ett ljusgrått moln med flere mörkröda
strimor hade i besynnerliga skepnader utbredt sig öfver skogstrakten
i bakgrunden. Holmarne i den midtemellan liggande insjön
voro till största delen så små, att man från den höjd, på hvilken
Henrik gick, kunde se det glänsande vattnet rundtomkring dem.
Träd betäckte ej holmarna, men ett frodigt ljusgrönt gräs af det glada
utseende, det har efter regn. Endast vid stränderna här och der
stodo två, tre eller fyra alar, mest raka, men äfven några böjda öfver
vattenytan. Dessa holmar voro betesmarker, flera hopar af boskap
vandrade välmående kring uddarna, hvita lamm lågo vid foten af
pilarna. Men den medlersta och största af dessa holmar bestod af en
klippa, ehuru ej mycket hög: kring klippan hade småningom jord
och döda vegetabilier samlat sig till en mild och låg strand, ytterst
omgifven af vass och gungande säf. – På denna holme var Slottet
bygdt, som beboddes af hela nejdens egendomsherre, Henriks far,
en älskare af välsmakande drycker och en stek ur skogen.
Emellan fasta landet och slottet på holmen gick en kort stenbro
af två hvalf. När Henrik med raska steg kom öfver den, brukade han
ofta det onödiga öfverdådet, att knuffa ledstängerna, som blifvit
6