C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
Hvad stampar på gården – himmelens härar! – återkommen,
skulle allt vara godt, skulle det kunna vara godt? Cecilia ensam –
Gud, jag tackar dig, att hon kommer ensam!
_____
Hvad förr i qval jag skrifvit,
jag sönderrifvit
så glad!
Nytt är mitt hjertas blad.
I dag jemt en vecka sedan! en hel veckas återseende, underfullt
långvariga lycka! Älskade, trogna papperslappar, tag nu som alltid
mina tankar, mina känslor, både smått och stort. I min ensamhet
blef ni mina enda trogna vänner, åt er öfverlemnade jag allt, allt! och
jag fann mig lättare hos er. Men denna vana skall jag bibehålla,
Lyckan skall icke skilja mig från er.
Den 22 Nov. i dag är Cecilias dag.
_____
Menniskans omdöme och insigt är ju i annat så inskränkt – hur
kan jag då begära att i detta få fullkomlig visshet, klarhet, reda – luta
dig mot korset, varma hufvud, feber svalkas deraf.
_____
Hon var oskyldig, och hon är. Ach hon är sjuk, sjuk!
Labyrint af ödet! kan någon snäcka i hafvet vara underligare vriden
än min lycka?
Cecilia, änglalika ansigte, skulle din sjukdom vara så allvarsam?
Skulle din helsa vara så kort hemma hos mig?
_____
338