C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
och med sitt val draga oss dit vårt väsendes förvantskap hörer. Också
är anblicken av den hel. Jungfruns bild särdeles uppfriskande
och afstickande emot våra kyrkobruk; men jag skulle för ingen del
vilja se henne införd der, hon skulle då snart trivialiseras, såsom jag
tror händelsen längesedan är bland de bildade af katholikerna.
En protestant är sällan fri ifrån att vara resonnör, han är alltid
mer eller mindre spekulativ, behäftad med den egenheten att öfverflytta
hvad han ser till begrepp, och deraf händer, att när han fördjupar
sig i åskådandet af Jesu moder, glömmer han egentligen bort, att
han står och ser på ett skönt hufvud, en annan kedja af ideer vaknar.
Det är icke Qvinnan, utan sjelfva den personifierade Skönheten,
han nu beundrar, och han förtjuses af den höga tanken ”att
skönheten i vår själ blir moder åt det religiösa lifvet (Jesus) hos oss.”
På detta sätt förvandlas mången gång ej blott Maria, utan äfven Jesus,
och det är som vore de begge två ej personer längre, utan snarare
tankar blott. Men att gå så långt, tycker jag icke om; jag vill att de
skola vara väsenden, sväfvande emellan begge, nemligen med fullkomlig
personlighet, men utgörande ideer tillika.
_____
Imaginationen är mitt rätta hem, fältet för min glädje, iatrejon
psychäs, tröst i natten. Min imaginations ögon äro starka och klarsynta.
Jag ser i sällare stunder min herres – allas vår herres Gestalt,
hög, ljus, förbarmande. Men ock ett mellanväsende ser jag! till det
ställer jag inga böner, men min själ blommar vid anblicken, det är
den förklarade gestalten af en dyrbar – bortgången – Jag behöfver
icke för min del den judiska sanctifierade Flickans ansigte att se på
– jag har sjelf en –
_____
Chalepòn to mä filäsaj, Chalepòn de kaj filäsaj! ”Svårt är – ingen
kärlek, Svårt är äfven – kärlek.” Stackars Anakreon af Teos!
326