C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
Che puoi la navicella
Del Alma mia salvar.
Sotto tuo bel manto,
Amata mia Signora,
Viver io voglio, e ancora
Spero morir un de.
Stendi le tue catene
E m’incatene il cuore,
Chè prigioner d’amore
Fedele à te sarò.
Ecco il mio cuor, Maria,
E tuo, non è picè mio,
Prendilo e dallo à Deo,
Ch’io non lo voglio piu.
Om jag någon gång kunde komma öfver ett Hufvud, som jag riktigt
kunde sentera! Jungfru Maria-ansigtet hos Lemars tycker jag
ändå ej rätt om. Nej jag bryr mig icke om att förskrifva det. Jag ser
saken på annat sätt. Lemars är katholik, och jag betraktar sjelfva
hans helgedomar ej så, som han.
Det faller mig något in, jag tror att blott en protestant med öppet
sinne kan egentligen sentera och rent njuta af det, som är vackert
hos katholikerne. En sång till santa Vergine är icke hos oss en genom
år och dag utsliten messa, vi hafva ej tillfälle här att se otäcka,
skenheliga prester med nedriga läppar afsjunga eller deklamera det.
Den heliga Jungfrun är icke här ett mål för dyrkan, hon pockar icke
på någonting i en protestants hjerta. Dess mer kan hon vara älskvärd;
och ett porträtt af henne, om det är lyckligt, ehuru imaginärt,
intager oss, emedan vi hafva frihet att förkasta både henne och hennes
bild. Det vi ej äro pligtige att älska, det älska vi långt hellre, ty
det enda, som gör kärleken möjlig – sympathien – får då fritt röra sig
325