C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
raske, driftige, skarpsinnige, efter alla jordiska nödvändigheter jagande,
slutligen i inre väg så olycklige Fader? – Nej. All frid vare öfver
honom, som kan vara. Ingen har jag att klandra! för ingen har
jag min sorg att klaga! blott så får jag sjunga:
Säg du min Fader, hvem som dig förde
Just till min Moder?
O mina föräldrar, emellan eder hade det en öfvergång, ty ni kunde
dock skiljas ifrån hvarann, och döden frälste eder! Men edra väsendens
skiljaktighet hafven J förevigat, derigenom att J alstrat en
varelse, der edra begge lynnen finnas tillsammans. Huru kan nu min
själ skiljas ifrån sig sjelf? – Det arf hafven J lämnat åt mig, att all den
Själatvist, som J sjelfve icke kunden utkämpa eder emellan, och som
J ej heller behöfden arbeta fram till Frid, emedan J fingen räddas
ifrån hvarandra – den är lemnad åt mig! Jag måste strida ut eder
Strid – Ni kunde nicka Farväl! sorgligt vackert åt hvarann – Men när
skall jag få säga Farväl åt mig sjelf?
_____
Jag hade mycken glädje i kabinettet hos Lemars – Gravurerna
skall jag nödvändigt skaffa mig, men jag skall icke, som Lemars, insätta
dem i förgylda ramar. Sådana ansigten taga sig vida bättre ut,
infattade i ett mörkare trädslag, t. ex. mahognyramar – ja Gud vet,
om icke sjelfva ebenholzen skulle vara det bästa.
D. 9 Dec. – – NB.
Dessa ord under den heliga Jungfruns hufvud tycker jag mycket
om:
O bella speranza mia,
Dolce Amor Maria,
Tu sei la vita mia
La pace mia sei tu.
In questo mar del Mondo
Tu sei l’amica stella,
324