09.09.2013 Views

C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

HINDEN<br />

stå för dig, så var tacksam, mild och glad i ditt hjerta likväl, var menniskors<br />

vän, om du ej kan vara någon viss menniskas. Laga så allenast,<br />

allenast, allen –<br />

”Laga så, att om ifrån ett alldeles okändt håll en hand, en ganska<br />

fullkomligt hvit Hand räckes med värme åt dig – att icke då din<br />

hand är kallsinnig – laga så, att icke du då svarar med is –<br />

”Jag skall inrätta ett nytt Bönformulär, eller en ny ljuf Bön åt dig,<br />

hvilken skall begynna på följande sätt: – –<br />

”Adiö.”<br />

_____<br />

Den 8 Sept. – Min Moders dödsdag. Jag var liten, då jag upphörde<br />

att se ditt anlete, min moder. Dystra, outgrundliga öde, att vara<br />

ett barn af tvenne så olika föräldrar! – Evige Gud – inre arbete, böner,<br />

studier, erfarenheter må göra hvad de kunna – Lynnet är dock<br />

af sig och i sig detsamma – lynnena äro från sjelfva födseln ganska<br />

olika för menniskorna. – Så stridiga, som mina föräldrar hafva varit<br />

till deras beskaffenheter, så underbara Stridigheter befinna sig inom<br />

området ensamt af min ande. Hvilka stunder har jag haft af den innerligaste,<br />

ljufvaste Tro – hvilka dagar och nätter af djupaste Tvifvel.<br />

Jag är ett stormslitet Segel på villande sjö. I tusende grönskande,<br />

himmelskt ljufva hamnar har jag varit! men –<br />

Lycklige broder Hugo! Du föddes, då än icke Split hade vaknat<br />

hos dem, som födde dig. Olikheterna funnos visst äfven då, men de<br />

slumrade. Derföre är du harmonisk, o Hugo, och Föräldrarnes olikhet<br />

har hos dig ej alstrat annat, än den innerliga rastlösa hågen, att<br />

med din själ se dig om åt alla möjliga håll: höra berättelser om allt<br />

olika, som varit, tror jag, i hela Universi krets. Säll är du! hos dig äro<br />

Olikheterna ej annat än lek, historier och ett slumrande skämt. –<br />

Andreas skulle födas först, sedan flintan slagit gnistor emot stålet –<br />

först sedan åskorna börjat gå emellan hans Faders ande och hans<br />

Moders! – Hvem skall jag klandra? Ingendera – – Min lena, naturälskande<br />

Moder, en vandrande Sonderling i alla tysta skogar? – Nej,<br />

hennes anletes ögon vill jag aldrig glömma. Eller min outtröttligt<br />

323

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!