C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
de öfriga grenarna, susade löfven midt öfver oss – jag är viss, att en
hög ande gick på luftens vågor den gången. Ett handtag åt Julius!
– – Tusen ord säga stundom mindre än en enda blick, när rena,
djupt flammande ögon bo i det ansigtet – men också ett handtag säger
stundom mer än många blickar?
Jag nickade åt honom, och han avlägsnade sig mellan träden. Äfven
hon såg dit – min maka
Den 22 Nov. Cecilias dag.
_____
Undan? (Maj d. 12.)
Jag reser! reser! reser! – undankommen, flydd, hon fly? söka en
väg genom fönstret en stjernklar natt med – store Gud – Cecilia! – o
min Juliani moder – Cecilia, jag har ännu fyrväplingen qvar –
På samma sätt! ja, på samma sätt följde du mig den fordna vackra
afton, framför i sadeln, på min isabellfox –
På samma mitt eget sätt nu? nej, nej, nej, icke på samma sätt, jag
skall finna dem.
_____
Werther, intagande komposition, o Goethe – och sådant var ett
din ungdoms verk? hur smyger sig ej allt efter lifvets sanning, efter
hjertats hvartenda veck –
Men i ”Leiden des jungen Werthers” förstår jag icke Werthers lidande.
Han älskar Lotta, hon älskar honom, det veta de begge, hvad
vill han mer? Men han kan icke få henne, ty Albert . ! – Få? hvad få?
– Deras hjertan, deras själar, deras väsenden ega hvarann – hvad rikedom!
hvilken omätlig skatt! Att Werther skjuter sig finner jag naturligt,
så botade han hvad som endast led, kroppen. Men ach,
Werther i sig sjelf, hur säll, hur rik! – När anden saknar – öfverallt
saknar – oändligen saknar! det är ett universum af lidande mer.
Andreas L. är icke rik som Werther, ej säll som Werther, har ej
kroppen att bota! ett skott med Alberts pistoler hjelper ej honom,
320