C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
delser, som han ofullkomligt kände. Så här lät några af herr Andreas’
memoirer. Vi börja med den, som synes vara sist uppsatt:
Den 6 Dec. I afton kl. 8 är jag femtioett år. Jemt i qväll kl. 8. Andreas!
gnoti seavton . . . Förr har jag icke känt mig sjelf så som jag nu
gör, och jag vet huru olika jag då ansåg verldshändelserna och historien.
För trettio år sedan fyllde jag tjuguett år, och då läste jag en
afhandling, som jag i dag har läst om. Då såg jag deri paradoxer af
en förvillad själ – nu ser jag sanning i hvarje uttryck. O Innocentius!
Cardinalen Lothario var son till Claricia, bördig af Rom, och till
grefve Trasimundo di Signia. Han upphöjdes till Påfve och kallade
sig då Innocentius III. Jag har läst ett utdrag ur hans bok: De miseria
conditionis humanæ, författad emot slutet af 1100-talet, och Innocentii
ord om det menskliga ödet ansåg jag för en mörksinnad mans
griller. Men de äro icke så. Han visar den menskliga Ställningens
orimlighet och beundransvärda ömklighet på ett omfattande sätt
och i alla riktningar. Man tror vanligtvis, att den är inskränkt blott
till några fall, man har icke insigt eller erfarenhet nog att se den utsträcka
sig till alla. Till ett bevis att jag nu erkänner sanningen af
cardinal Lotharios uttryck, vill jag med egen hand öfversätta dem
här:
”Betrakten Armodets lidanden: skam griper den som tigger, och
hunger anfaller den som skäms; vid bådas sida står förförelse till laster.
Den Förmögne, deremot, träffas af besvär under det han förvärfvar
egodelar, af fruktan under det han besitter dem, af smärta
om han förlorar dem. Men har han ett oförändradt öfverflöd, så förslappas
han, eller blir fräck och högmodig. Betrakten Tjenaren: han
icke blott lider, utan måste äfven bära sin smärta helt ensam, utan
ett medlidande. – Betrakten Herren: är han sträng, så hatas han; är
han mild, föraktas han. – Den Ogifte oroas af ständigt begär; och
antingen han tillfredsställer det, eller ej, så kommer deraf ondt. Den
Gifte trycka hushållets sorger. Hustrun fordrar kläder, prydnader,
tjenstfolk mer än mannens inkomster tillåta, och om han vägrar det,
så plangit & suspirat, garrit & murmurat illa (gråter hon och suckar,
314