C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
bli rara – men ach, jag har fått så litet, hur skall jag bära mig åt! Det
lider – det lider – snart duka de borden – snart hemta de faten –
snart samlas de alla – men min korg! – min korg är icke der!”
Frans erbjöd sig att hjelpa plocka. Det skall i alla fall hetas komma
ifrån dig, anmärkte han.
”Hetas? nej, svarade mor Anna, det måste vara ifrån mig. Då min
mun är förseglad, skola åtminstone mina fingrar utöfva tacksamhet.
Vore min Per och Elin, vore Anders här, de skulle ock springa och
leta, plocka och arbeta, ty? de hafva njutit välsignelsen såväl som
jag. Men herr Frans får icke lägga hit ett enda bär.”
Jo, säger jag.
”Nej min herre, säger jag.”
–
Emellertid viste ej mor Anna, att ett annat barn redan för hennes
räkning arbetat att fylla en korg blåbär, som i gummans namn (såsom
till tack för grynen nemligen) skulle ställas på herr hofmarskalkens
bord om aftonen.
_______
309