C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
gerna hafva mycket bär.”
Jag skall icke taga mer af dig, stackars Asplinge-mor, och här har
du ersättning.
Ett sorgligt vemod sken i hennes ögon, då Frans räckte henne
slantarne. ”Lilla herr Frans, i qväll ville jag hellre hafva min korg
full af blåbär, än slantar.”
Hvad då? plockar icke mor Anna bär till salu? om jag nu betalar,
är ju allt väl? Gif mig hela korgen, jag älskar blåbär framför allt.
”Älskar han? sade hon med en ljuf blick, och såg med obeskriflig
tillfredsställelse på ynglingens ansigte, under det han smakade på
bären. Herr Frans är mycket lik sin far, herr hofmarskalken, i sitt
ansigte – fortfor hon – han tycker derföre kanske lika mycket om
dessa bär, som pappa sjelf?”
Hur vet mor Anna, att min far håller af blåbär? Det är verkligen
visst, att han sätter dem framför både hallon och smultron, ja han
värderar dem mer än alla trägårdsbär.
”Jo, jag vet det, svarade gumman från Asplingelöt. En har sagt
mig det. Jämre mig, att min korg ännu är så tom! huru skall jag få
den full till aftonen!”
Hur så? hvad ligger för makt derpå?
”Ach herr Frans! min unge herr Frans vet icke hvad hans fader
gjort mig för en stor nåd och välgerning. Fattigdomen är tung, barnen
äro många och jag kan ingenting vedergälla efter verldenes sätt.
Men en, en viss har sagt mig, att hans Nåds största fägnad nu om
qvällarne skulle vara att se sköna blåbär på sitt bord.”
Du har fått en riktig underrättelse om min fars smak, Asplingemor;
men hvad har han nu gjort dig för särskildt godt?
Mor Anna berättade, och ynglingens hjerta slog högt derunder af
samma känslor, som svenska gossar alltid röna, när de i historien
läsa om sina ädla förfäders bedrifter. Här var väl nu ej fråga om förfäder,
utan blott om en far: icke heller tolkades berättelsen af Historiens
egen gudinna, utan endast af en skrynklig enka: ej heller talades
om stora bragder, ty det rörde allenast en ko. Men, ehuru poetisk
Frans annars var, hade hans hjerta ändock ej ännu förkolnat för
307