C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
Tror då Julianus lika litet på kärleken, som på något skönt i verlden?
frågade Frans, hvilken stod vid hans sida mycket lutad, sköljande
i vågen en stor, grann konchyl.
”Jag tror – svarade Julianus efter en paus – på begge tror jag,
oändligt, obeskrifligt kanske, jag vet icke hur jag menar. Möjligtvis
är det några brutna minnen jag hört från mina föräldrars ungdom,
som breda en mörk duk under alla taflor, alla rosor för min imagination.
Jag går med min sal. Mors blod i mitt hjerta – jag skall säga dig
huru det är – tror icke du, att det fins mer än denna Verld?”
Utan tvifvel, sade Frans och såg skarpt ner i sjövattnet, som långt
ut framför dem visade den sandiga grunden, prunkande med flere
snäckor.
”Men hurudan är denna verld, o min Frans? jo, ett nät, ett bedrägligt
sken går öfver det sanna af tingen. Naturen, hvilken kallas
det verkliga, är tvertom ett täcke, som för våra ögon höljer det rätt
och evigt verkliga. Hela denna skapelse är Hinduernes vackra, förföriska
Maïa – all denna verld är ett flor allenast –”
Men –
”Deraf följer, broder! att allt i sanning stort måste, om det här uppträder,
ses under flor, synas förvirradt, vridet. Möjligtvis kan det i sig
sjelf onda och förkastliga, om det här står fram, genom denna verlds
förvridning komma till det rätta igen, emedan två gånger galet kan
blifva rätt. Men det rent, elegant, idealiskt Graciösa här – nej Frans! –
romantisk, himmelsk eld kan icke flamma på lifvets grund här –”
Men ett melankoliskt sken öfver tingen kan bedraga så väl som
någon förförisk dager af ljusare slag. Talar du då af erfarenhet?
”Nej, jag har alls ingen erfarenhet.”
Då råder jag dig att, åtminstone ännu så länge, tro på lif och sol
. . . Ah, hvem kommer? utropade Frans, skall någon nalkas och upptäcka
vårt förehafvande? jaså Rory, ingen annan.
Det var också ingen annan än Aurora Celia, utgången enligt sin
fars önskan att söka tante Eleonora, hvilken ej fans hemma, och
som hofmarskalken befarade åter skulle vara ute att öfva barmhertighet.
Han ville återställa henne den tillbakakomna bruna tafts-
300