09.09.2013 Views

C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

HINDEN<br />

enskildt fall var svår. Så liknade han en hjort, jagad af både det Goda<br />

och Onda. Hvad hade det betydt, om han blott varit ett rof för det<br />

dödande hos sin maka? gnistan måste då snart hafva slocknat. Men<br />

nu hann icke hans väsende mer än till hälften sönderslitas af Döden,<br />

förrän han blef ett rof för Lifvet. Detta bemäktigade sig honom,<br />

kom honom att ånyo andas, och gjorde honom skicklig att blifva ett<br />

nytt rof för döden. Så gifver fångvaktaren om aftonen bouillon åt<br />

den, som hvarje dag skall sättas i stånd till ett nytt rysligt straff, och i<br />

sanning –<br />

”Jaja, min bästa Eleonora, allt det der är ganska bra, eller kanske<br />

rättast högeligen illa; men jag tillstår, att jag nu vill höra händelserna.<br />

Ingen är mera vän än jag af resonnementer och förklaringar; nu<br />

är jag likväl, såsom du behagar minnas, en hund, en otålig hund,<br />

och i sanning –”<br />

Gode broder Hugo, du har alldeles rätt att af mig fordra händelser,<br />

men betänk att jag ännu ej begynt ett ord af min Roman. Hvad<br />

har jag hittills gjort annat, än ett utkast af karakterskildringen blott?<br />

Jag kan försäkra dig, att det skall hända Eduard och Clementine<br />

mycket, ja alltför mycket. Emellertid – fortfor Eleonora i en vacker,<br />

klagande ton – vet jag ty värr, att min teckning hvarken är imaginär,<br />

romanesk eller osann. Ach, hvad skulle jag önska hellre, än att hafva<br />

gjort en falsk målning af tvenne martyrer? Den sanna olyckan på<br />

jorden består knappt i Elakheten, ty den kan ändras; men i personlig<br />

Olikhet med den man skulle vara lik; ty en sådan kan icke förvandlas.<br />

De groft sinnade känna icke qval, som enkom äro förvarade<br />

åt skönare själar. Oädla makar sitta i sin köld och skratta åt alla<br />

dessa ”småsaker”; men de äro icke makar, utan sambyggare blott,<br />

som för bättre utkomst hyrt samma rum och spisa vid ett bord.<br />

”Jag förstår icke huru du kan vara så vis, då du mig vetterligt är<br />

ogift?”<br />

Vänd om frågan, så får du svaret; eller månne jag icke förblifvit<br />

ogift, emedan jag varit tillräckligt vis?<br />

”Ja, Gud vet, kära syster; det kan väl så vara, men likväl är också<br />

en annan orsak för ditt ogifta stånd tänkbar. Du påminner i qväll<br />

282

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!