C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
för öfrigt ej äro af den moraliska vigt, att det rätta lider dervid? Det
kunde hända, att Eduard ville se sin Clementine klädd på ett sätt –
på något visst sätt, som behagade hans smak. Visst en stor obetydlighet,
i afseende på saken! men till den inre meningen var det likväl
ett af de tusen bevisen på hans varma intresse för henne, han ville
icke se henne, äfven i småsaker, annorlunda än angenäm. Hade han
mindre efterfrågat henne sjelf, så skulle han ock mindre frågat efter
alla de små omständigheter, som tillhörde henne likså väl som de
större. Men detta förstod icke Clementine att värdera. Det var icke
exempel på, att hon nånsin följde Eduards yttrade önskan. Hon
tycktes söka en slags egen ära uti, att i obetydligheter vara sjelfständig.
Hon gjorde på hundrade olika sätt, men så som Eduard önskat,
gjorde hon aldrig. Han gjorde dock henne så gerna till viljes. Han
hade af natur och vana vunnit den egenskapen att undertrycka sig:
han nedsväljde sina känslor. Han kunde väl icke undvika att tycka,
det ett uttryck af ömhet, af huld tillgifvenhet ifrån Clementines sida
skulle hafva gjort honom outsägligt godt – han tyckte, att hon kunde
hafva gifvit honom bevis derpå genom att göra honom till viljes.
Frågorna rörde icke kläder och möbler blott. Det angick alla de
hundrade små arrangementer, som förekomma i det husliga lifvet.
De kunna merendels utföras på flere sätt – hvarföre då icke gifva en
gärd åt trefligheten genom att rätta sig efter hvarandra? Om alla
dessa affärer sjelfva äro små, så är trefnaden likväl, som beror af
dem, en ganska stor affär. Eduard var t. ex. en vän af varma tallrikar,
så fort varm sås skulle förtäras till mat: men Clementine kunde aldrig
minnas att föranstalta härom. Deremot kunde hon nog förebrå
Eduard för det, att han flere gånger påminte om samma sak, hvilket
såsom kält icke vore angenämt. Det är sant, att han flere gånger påminte;
men var detta mer hans fel, och icke snarare hennes, som
aldrig brydde sig om att minnas? Eduard var en vän af ordning i lådor,
så att det för honom var en slags pina, att se alla möjliga artiklar,
kammar, hårlockar, halsdukar, band, saxar, nålar, pomador,
freser, och många andra ännu mer olikartade saker kastade eller
rättare instökade om hvarandra. Hans tycke för ordning hade aldrig
277