C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
bättre; det är då alldeles taktlöst – påminner ej om någon rytm. Det
är ingen rytm mer i hjertat, ingen rytm i hufvudets tankar och ingen
i namnet. Fanan kan svaja ändock för friska vindar, och bära ut i
luften öfverallt omkring den ed, som blifvit svuren vid stångens fot.
Man står der en nydöpt varelse; syndens nyfödda och i moderliga
armar upptagna barn. Man är kommen i ett nytt stånd, och dörren är
slagen igen om allt hvad förr har varit. Milda, tillbedjansvärda
Glömska! du är lifvets balsam – hvad vore rekryten utan dig? vik
bort fasansfulla spöke, Minne kalla dig de osälle – hvad vill du oss –
besök icke oss under tältets fuktiga duk – i vårt rum är icke golf –
sådant brukas ej hos oss, men den goda jorden med gulgrå fin sand
är våra kammares grund. På den sofva vi godt, när icke spöket besöker
oss. Grufliga låga i vår själ? finnes ett gagnlösare, ett hopplösare,
ett grymmare än du, o Minne, flykta ifrån min halm! ännu kan jag
slumra på detta, som kallas en bädd, om blott jag vore skild ifrån
den sämsta af alla menniskans förmögenheter!
Så lät den nyvärfvade Wärmlandsjägarens första monolog, och
hans efterföljande voro variationer häraf, så träffande och på sitt
grundthema riktigt utförda, att alla Gelineks variationer på tyrolervalsen
icke i sitt slag voro bättre. Man vet, att variationer än blifva
korta, än förlänga sig, stundom triolisera, och straxt derefter i nästa
N:o släpa sig fram såsom djuret Ai i Sydamerika, hvilket utgjuter ett
klagande läte vid hvarje steg. Variationernas tusen olika sätt att bära
sig åt kunna icke desto mindre vara ganska bra, så snart themat höres
någonstädes. Låt vara, att det ena gången ljuder i basen, under
det diskanten roar sig med ett antal främmande figurer för att liksom
öfverrösta themat – och hvilket denna gång ej lyckas, emedan detta
tonar med en stark basstämma. Låt vara, att det en annan gång helt
hastigt låter förnimma sig i diskantgångarna, under det basen eller
några mellanstämmor (om sådana äro för handen) öfverljudt språka
om mycket annat. Detta allt är genialiskt, ty themat är alldrig öfvergifvet.
Enheten lefver dock i grunden, om den ej alltid höres, och
blott en usel eller illvillig kriticus misstar sig derpå. En så der genialisk
kompositör var äfven Eld. Mången gång dansade han, sjöng och
254