C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
Här är en kort förklaring af vigt. Det hade en och annan gång
händt, att Richard vid något särdeles tillfälle i sina berättelser gjort
ett uppehåll och anslagit toner på det bekanta pianofortet i salongen.
Ett infall eller någon inre oomtalad känsla hade härtill föranlåtit
honom, och sedan han spelat, fortfor han merendels åter att berätta.
Just nu mindes Eleonora det: – ”Min bror! sade hon, borde det icke
höra till formen, att alltid innan en Berättelse företages, den öppnas
genom en Ouverture?”
Det finner jag förträffligt, svarade hofmarskalken, men hvarifrån
skola vi här i landsorten få så mycket ouverturer?
”Jag menar icke precist ouverturer, utan någon musikalisk piece,
tjenande till ingress innan man begynner.”
Förslaget är alltför godt, såvida den som berättar, har något att
spela förut. Är det så med dig, att du har något?
”Om jag har något? Jag borde hafva, det är till och med min skyldighet
att hafva – låt se . .”
Om vår goda faster icke har någon musik, som hon sjelf alstrat,
hvilket vore det bästa, så kan hon ju vara af den godheten och välja
någon annans stycke, som är i hennes smak?
”Jag skall säga eder, jag har skrifvit af någonting, som blifvit
komponeradt i Finland af en okänd kompositör. Men detta skall
blifva min ouverture, och med eder tillåtelse begynner jag.”
Sedan hon nu med exactitude, fermeté och expression spelat sin
ouverture, gick hon att begynna historien om den lyckliga Skytten,
hvilken i alla sina dagar oupphörligen varit olycklig.
_______
246