C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HINDEN
flesta rum. Eleganta arabesker med tusende olika, men merendels
intressanta grupper uppsattes under taklisten på väggarne: än
blomstergirlander, än döende gladiatorer, än hästar, mellan hvilka
gröngula ormar slingrade sig i smakfulla valknutar. Det blef nu såsom
en ny Period. För tre veckor sedan hade den allmänna och betydande
reformen i Hugos hus vunnit sin slutliga fullbordan, och
alla kommo öfverens om, att en stor treflighet vaknat och med angenäm
vänlighet log omkring menniskorna hvartut de vände sig; ehuru
här i Nerike, liksom i andra af rikets provinser, hvar och en hade
den hemliga önskan att få komma fram med anmärkningar öfver en
eller annan särskild sak, fullt säker, att om blott den blifvit annorlunda
gjord och i utförandet rättad efter anmärkarens omdöme, så
skulle för öfrigt ingen menniska med skäl kunna invända det minsta
emot anordningarnes förträfflighet. Herr Hugo hade fått sig en pipställning
af kuba-träd, hvilket mången håller för bättre än mahogny.
Han sjelf var fullkomligt tillfreds med alltihop, och fastän han,
med få undantag, nästan ständigt varit glad, så var han nu gladare.
Lockarne föllo från hufvudet på honom i de friaste och behagligaste
skepnader, under det han besåg sina nya tillhörigheter i flere riktningar,
från flere håll, och således måste böja sig och sitt hufvud på
sned än hitåt, än dit. Oftast hade han, när han var hemma, brukat
befinna sig uti en stor och lätt, vidlyftig rock, lik en natt- eller läserock,
gjord af gult damast. Plagget var vördnadsvärdt för sitt utseende
och sin ålder, men mest genom den, som gick deri. Nu var det ändock
ej så prydligt; ty, om man liknade dess ena skört vid Syd-Amerika,
så strök en andisk ås fram deröfver af mörkt och okändt ursprung.
I den stora slottsvåningen hade alla fönsterposterna blifvit
målade orange-gula, hvilket var vackert; men Hugo anmärkte, att
han ej ville gå omkring såsom ett fönster, hvarmed han menade att
han icke tyckte om sin gamla rocks färg, som äfven var gul. Sedan
allt öfrigt åtnjutit så stora förändringar, sattes derföre kronan på
denna ryktbara reparation derigenom, att herrn sjelf helt oförmodadt
visade sig vid frukostbordet i en spritt ny grön Sidenrock, och
den behöll han stadigt under husets nu inträdande nya tidehvarf.
239