C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

INLEDNING
1942. Om andra förebilder än Värmland, Närke och Mälartrakten, se Holmberg
1922, s. 122; Lindström 1925, s. 166; Stig Jägerskiöld, Från Jaktslottet till
landsflykten. Nytt ljus över Carl Jonas Love Almquists värld och diktning,
Stockholm 1970, s. 11–139.
13 Olsson 1937, s. 160.
14 Romberg 1973, s. 118.
15 Holmberg 1922, s. 258 ff; Olsson 1937, s. 166 f; Romberg 1993, s. 60 f.
16 Lindström 1925, s. 159 ff; Olsson 1927, s. 433 f; Olsson 1937, s. 155.
17 Lindström 1925, s. 160 f; Olsson 1937, s. 163 och 165. Jfr dock Lindström,
s. 155, som menar att överflyttningen till Skottland är influerad av Fouqués
Der Todesbund där hjälten och hjältinnan flyttar till Skottland mot slutet.
18 Lindström 1925, s. 160 ff. Om påverkan från Atala se även Olsson 1927,
s. 445; Olsson 1937, s. 166.
19 Om synestesier eller sinnesanalogier i Hermitaget se Berg 1901, s. 60;
Smidt 1968, s. 290 f; Vinge 1975, s. 169 ff; Sidenbladh 1987, s. 39 f. Se även
Romberg 1967, s. 103 f. Jfr f.ö. inledningen till Songes, SS 14.
20 Om påverkan från folksagor och folkvisor i Hermitaget, se Ragnar Ekholm,
”Folksaga och folkvisa i Almquists diktning” i Samlaren 40 (1919).
21 Om ”clair-obscur” jfr Bergstrand 1953, s. 39–49. Om distanserande flor i
verk av Almqvist se även Ulla-Britta Lagerroth, ”Almqvist och scenkonsten” i
Perspektiv på Almqvist, Stockholm 1973, s. 264 ff. Om versmått se Ekholm
1919, s. 31 ff.
22 Smidt 1968, s. 289.
23 Holmberg 1920, s. XXXV f; Olsson 1937, s. 208.
24 Om beteckningen ”slottskrönka” se t.ex. Romberg 1993, s. 81 och Jon
Viklund, ”Från salong till grotta. En läsning av Almqvists Hinden” i Carl Jonas
Love Almqvist – diktaren, debattören, drömmaren, Hedemora 2001, s. 191.
25 Olsson 1937, s. 249 f. Citatet på s. 250. Se även Algot Werin ”Beata Vardagslag
och Richard Furumo” i Edda 25 (1926), s. 145 f.
26 Holmberg 1922, s. 268 ff.
27 Lennart Pagrot, ”Almqvist och den romantiska ironien” i Samlaren 83
(1962), ssk. s. 169 och 175.
28 Holmberg 1920, s. XVIII f.
29 Holmberg 1920, s. XLII f; Holmberg 1922, s. 271 ff; Algot Werin, C.J.L.
Almquist. Realisten och liberalen, Stockholm 1923, s. 126 ff; Olsson 1937,
s. 258 ff; Romberg 1993, s. 85.
30 Holmberg 1922, s. 273 ff; Werin 1923, s. 76 f; Olsson 1937, s. 253 f.
31 Viklund 2001, s. 212 ff. Om arabesken i Hinden se även Sidenbladh 1987,
s. 62 och Ingemar Haag, ”Almqvists ’leende arabesker’” i Aiolos 1 (1995).
32 Holmberg 1920, s. XL f; Olsson 1937, s. 254; Marilyn Johns Blackwell,
C.J.L. Almqvist and Romantic Irony, Stockholm 1983, s. 84; Ingrid Primander,
”Texten som bild. Slutscenen i Almqvists Hinden tolkad som rebus” i Tidskrift
för litteraturvetenskap 18 (1989): 2–3; Lars Burman, Tre fruar och en mamsell.
XXVII