C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

VARGENS DOTTER
Skendöde man sin svepning afdrog
Fort ifrån kroppen, som åter lefde,
Dottrens och mågens hus han smyckade,
Bredde sin skrud öfver oärlig graf.
Flyende gick han den rike bonden,
Unavi gård for han om – om – om –
Han ej ville in mera, hustrun ej mer
Skåda ville han, stugan icke.
Handlös arm honom bortåt hämnande
Framåt dref! – O Unavi bonde
Sprang som ett naket lik öfver marken.
Hemma de ärfde skendöde mannen,
Visste ej nånsin det att han lefde.
Såg jag på sol-lös hed under natten
Rännil rinna vid Nyponbuske.
Hur skall jag göra med buskens törnen?
Hur med dess nypon, hur med dess blommor,
Rännilens vatten hur bör jag bruka?
Törnet – dermed jag kroppen ristar,
Nyponen äter att ej förhungra,
Blommorna luktar och sen förtrampar,
Rännilens vatten tar jag och tvättar
Syndiga hand, som hugget gaf.
Så såg jag en gång på strand under natten
Spelman sofva vid Nyckelharpa.
Hur skall jag göra med spelmans jacka?
Hur med hans kängor, hur med hans mössa,
Spelmannens harpa hur bör jag bruka?
Jackan . . skall på min skuldra hänga!
Kängan foten – och mössan hjessan
Trycka så att ej håret flammar!
231