C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

VARGENS DOTTER
De togo så vackert Henrik och Anna,
Sörjande prydde begge tillsammman,
Tigande grofvo en grift i nordost om
Kyrkans mur.
Der som de stupat sjelfmant i döden,
Togos de tvenne träden ur skogen,
Togos med rötter, stuckos i kyrkvall.
Vagga nu vänaste vindar björkens
Lutande lena lummiga hufvud,
Växande der vid griftens kulle.
Stolt som en segerherre vid sidan
Granen resliga grenar gungar.
Rundtom roten renaste ånga
Dofta konvaljer i ljuflig prydnad.
___
Så om Dottren är sången slutad,
Kommer en röst om Vargen nu.
I sängen ju Fadren låg, och med öppna
Ögon, och handen på pannan fallen,
Kinderna mörkblå . . anden flyktad?
Var icke flyktad, blott förhållen!
Grafvens kista slöt honom – grafvens
Is och spökenas dunder väckte
Sofvaren upp, ur kistan klef han,
Steg öfver mullens hög, som om morgon . . .
Dagen derefter täcka skulle . . .
Sväfvande smög han, bort ifrån södra
Sidan han ville till Björk och Gran.
På norra vallen om kyrkan fann han
Träden begge på barnens blomhög.
230