C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
du nu än vid hennes sida såsom sjelfva den lefvande bilden af hennes
försakade löfte, af hennes flykt från Helgonet-patronessan – jag
skulle ändock svara dig: Agnes har aldrig upphört att hafva de vingar
utsträckta, med hvilka hon, såsom du här på min tafla ser, slutligen
nått och etheriskt omfattat sin flydda Nunna.
”Målare, hvilken tanke väcker du? är så ett helgons sätt och sinne?
då börjar jag förstå och ana, då synes det mig vackert i helgons
tjenst.”
Återkomna rosor prydde hennes kinder, hon misstyckte ej, att
den mörkögonbrynade Artisten fattade hennes hand och smekte de
finaste af hennes lockar.
–
Det år, som innehåller epoken för denna historias slut, nalkades
medlet af sin sommar. Utsigterna höjde sig i fägring till den grad, att
invånarne på sjelfva Robinhay blickade omkring sig hänryckte. –
Grottornas Dam såg man ej mer vandra bort till de öde ruinerna.
Hade hon uppgjort räkningen med lifvet och sig? Åtminstone satt en
ljufvare frid med hvita vingar om hennes tinningar, och ögonen
glänste såsom af ett hopp – fullkomligen förloradt – ändock odödligt.
En häftig katastrof går till sin verkan stundom likt ett åskslag
genom sinnet; hvad hafsvågorna än uträttat – men, hemkommen
derifrån, hade Judiths lynne hela tycket af en ambrosisk sommarnatt.
Den varmaste menskliga känsla dömer Naturen ej sällan att ligga
dold, liksom förbiten under ytan af hårdhet och skärpa, ja nästan
under ett skämt, som synes kallt. Men när historierna lida till slut,
springa fjättrarna upp, det bundna hjertat kan ej längre tillbakahållas,
brustet upplåter det sig; skämtet tystnar, himmelska tårar komma,
vintern öfvergår till vår och sommar. Man såg det man aldrig
sett: Judith log.
Lady Sofia hade sina fönster åt parken. Det är icke en skottsk,
utan snarare spansk vana, men som Sir Bruce, hemma i utländska
bruk, härmade, att sköna aftnar nalkas de beundrades fönster, och
göra deras ära bekant för luften, fåglarne och vattnen. Patrik sjöng
ej, han spelade ej en gång ett instrument, så att hans företag icke
215