C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
ur Rans rike, utan annan tillhjelp än sina egna starka armar, det var
för Sofia så mycket mer trovärdigt, som hon på modet och raskheten
hos sin gode vapendragare rönt ganska stora prof.
Det var derföre med stillatigande snarare än bifall hon sett St.
Agnes tecknas på Patriks tafla; och när en svart punkt i skummet,
liknande en farkost, slutligen af artisten sattes in bland vågorna –
angelägen för hemresan, om ej för annat –, hade hon mildt utbrustit:
”O Patrik, om denna finnes, hvad göres dig då af St. Agnes behof?”
Häröfver hade i Robinhays atelier samtal vexlats mellan dem,
icke så få gånger. Och kanske var det ett af de största ynnestbevis
Sofias hjerta gaf, då hon slutligen för konstnärens skull utan missnöje
såg helgonet på hans arbete.
Derföre, då han i dag trott all fråga härom utfäktad, men Sofia nu
ånyo benämnde räddningssättet ”outredt,” ropade han, ej utan en
förebrående ton: kan du då ännu tvifla härom?
”Bruce! – svarade hon med en mild, men ovanlig stämma – henne,
åt hvilken du har det vackra bruket att gifva så många namn,
Bergfrun, grottornas Dam, Grefvinnan – henne, hvars rätta namn,
hvars första rätta egenskap och namn du kanske ej väl betänker –
henne skulle St. Agnes rädda?”
Konstnären teg, förvånad öfver sin älskarinnas bleknande hy.
”Tro ej, målare du, tro ej att jag tviflar på undret. Helgonet har
makt. Men – är det sanning i din målning, säg, att helga Agnes af
Roskild skulle rädda – vilja rädda henne? Se hit, o Patrik, hvem beskådar
du med dina undrande ögon? ach en, som skygger vid den
tanke, hon sjelf för din taflas sannings skull nu hos dig måste påminna
om!”
Han såg på henne länge med genomträngande, nästan flammande
ögon. ”Sofia – o flicka af det snöiga landet! – om du hade varit
der jag har varit, då skulle du känna hvad ett helgon är, då skulle du
ej tala, ej misstro så. St. Agnes – ja just St. Agnes af Roskild är, har
varit, och skall evigt vara den ljufva, mäktiga, rätta räddarinnan för
henne. Sofia, du skygga darrande blomma på förbjuden rot, stode
214