C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
vara det mest receptiva för hvad jag berättade. Glad öfverlemnar jag
derföre hela färgämnet åt Julianus och Frans ensamne, som skola
göra mycket deraf, både genom egna kunskaper, och än mer om de
studera boken: de coloribus, eorumque cum feminis nobilibus &
pulchris affinitate naturali*).
”Men, sade slutligen lady Sofia, ämnar du ej till dessa fem målningar
foga den der utsigten öfver hafsvågorna, båten och ön, såsom
den sjette i serien?”
Icke. Den är rent historisk och målar ett visst, särskildt uppträde.
”Jag tillstår, att den, till skillnad från de fem, skulle vara rent historisk,
om katastrofen på skottska hafskusten och räddningssättet
vore alldeles utredt.”
Kan du då ännu tvifla härom? sade han på ett eget, men ömt sätt
förebrående.
Nu börjades en tvist dem emellan, den enda af det slaget, som vi
känna. Tvisten rörde till en del Erasmus. Denne man hade alltid
ansetts för en skicklig jägare; stor kunskap i att fånga fisk tillerkändes
honom också, han kallades af kustboerne den lyckliga Fiskaren,
ja, han berömdes som lika flink att styra en farkost mellan bränningar,
som att på fast land visa vägen mellan vindfällen. Men kunde han
derföre uträtta öfvernaturliga ting?
Ett obestridligt faktum var det väl, att Grefvinnan, nyligen sväfvande
i en stor fara, underbart blifvit räddad ur böljornas djup. Återkommen
till sans hade hon befunnit sig på en ö, och ej långt ifrån
sig sett master Erasmus, sysselsatt med fiskredskaps iordningställande
i sin svarta farkost. Han hade efter slutadt arbete med tigande
och ödmjuk omsorgsfullhet bragt henne sjelf om bord från ön; mellan
nät, segelduk och harpuner dolt henne för möjlige spejares
blickar, och rott henne i land, men till Murray-kusten, således åt en
led, motsatt emot Sutherland, der branten med den himmelshöga
Röfvarborgen var belägen. Ifrån Bruceska godset Elgin i Murray
hade han sedan på omvägar fört henne öfver det skogiga Managh-
*) Om Färger, och deras i naturen grundade förvantskap med ädelt sköna Qvinnor.
212