C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
oroligheter, hvari John Bruce af Robinhay ej tog en ringa del – måhända
något ströfparti ville oroa hans slott, och genom bortröfvandet
af den bekanta Utländskan, vid hvilken hans eget tycke eller intresse
var så underbart fästadt, göra en diversion i Inverness, som
skulle tvinga honom sjelf att draga sina Högländare tillbaka ifrån
andra punkter af riket, der fienden önskade honom borta?
Vi lemna både den första, andra och tredje utläggningen, ehuru
trovärdiga de än må aktas. Vi nalkas hellre med angenämt behag till
ett ställe, der vi se tvenne unga vänner i stillhet och glädje tillsammans.
Det är i Sir Patriks atelier på Robinhay.
Hur lätt och ljuft för målaren att måla, när utom honom en ande
lefver, som har ett hjerta för de drag han tecknar? när tvenne ögon
finnas, som se hans pensels dikter och le af värme – se hans tankar
och förstå dem ljuft?
Lady Sofias silfidlika figur stod vid sidan af den snillrike och
vackre målaren Bruces ritställning, men hon afbröt honom icke –
hon följde med uppmärksamma ögon de sista drag, hvarigenom han
på en tafla fulländade hafsvågor och en båt vid kusten af en ö i
fjerran. – ”Här fattas någonting, sade han och såg upp, men jag vill
icke afteckna Bergdamen sjelf tydligare, och den lycklige Fiskaren
icke alls. – Jag får se,” tillade han, tog hela teckningen och satte den
bort i ett hörn af sitt arbetsrum. ”Den skall få hvila tills vidare, men
nu –”
Tag fram din series – du kallar ju den så? sade Sofia – af alla dina
arbeten är det de fem styckena jag mest älskar. Med rörelse och
aning betraktar jag dem, ehuru deras mening ej är mig rätt bekant.
Hvarföre kallar du dem en series?
”Ty de utgöra tillsammans en kedja eller rad af ett enda ämne.”
Hvad som utmärkt skiljer dem åt sins emellan likväl, tycks vara
den olika färg, som utgör den herrskande hufvud-dagern öfver
hvardera? – Rödt synes mig föra regementet öfver den der, är det
icke så, Patrik? – Gult råder i den här – Grönt . . har jag misstagit
mig?
207