C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
TOLFTE BOKEN.
206
Ljud från det inre af trägården
störde dem, det lät som steg.
De voro ej spökrädde, men
Patrik Andrews tystnade.
Hvad jag kan upplysa i anseende till fragmentet, Herr Hugo, inskränker
sig blott till den erinran, Svenska Historien lemnar om
denne prins Erik, konung Waldemars och drottning Sofias son, att
en hotande halshuggning med honom väl nu ej blef af, men fångenskap
i stället. Hade Sveriges dåvarande beherrskare kanhända gerna
sett, om han på något efter den tidens seder fullkomligt trovärdigt
sätt kunde hafva fått prinsen ansedd och edeligen förklarad för
Nunnans son, samt således, som vanbördig till kronan och icke
fruktansvärd, skona honom?
Eller skola vi – i stället för denna politiska förklaring af det förflutna
uppträdet på hafskusten – snarare tro hvad som är berättadt
om St. Agnes’ banerförare, riddaren Gudmund Axelson Plata, huru
han, fordom i kärlek af en Prinsessa hånad, aldrig hvilande i efterspaningar,
med lågan bytt i agg, slutligen fann henne och, hotande
med dikten om en kunglig budsändning, ville hämnas genom förfäran,
om han ej kunde vinna en mera strålande glädje – men den
kungliga Svanan flög ifrån honom?
Eller slutligen måhända – i dessa för Skottland sjelf så stormiga
tider (ett förespel till de hemska striderna med den engelske konung
Eduard, hvilka dock efter John Baliols fall ärofullt slutades med
Bruceska ättens upphöjande på skottska thronen) – under dessa