C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
ELFTE BOKEN.
203
– en svart punkt i skummet.
Ofta har jag funnit gamla handlingar behäftade med den egenskapen,
Herr Hugo, att vara nog vidlyftige, der man är mindre angelägen
om ord, men afbrutna i det vigtigaste. Så stöter jag nu på fragmenter
i min handskrift, ehuru jag hyser den tanken, att upplösningen
nalkas och man borde få veta allting riktigt.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Hemma sitter Judith, skygg för dalen – vill icke dit –
. .
Borta är lord Bruce, slåss med Engelsmän – vill icke hem –
. .
Stolt rider nattens fru öfver fästet – kolmörkt kring flyglarne –
månen? kommer ej upp förr än längre fram –
. .
Harposlag – hästhofvar? – klockljud? – vallhorn? – lyssna ej, Judith
– akta dig till fönstret att gå – stig ej öfver tröskel och tilja.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Tre i svart rustade män – och de mjölkhvita hästarne fyra? – Flyg
raskt öfver fors och brant – genom skog och snår – utåt flod och
kust så långt som det bär – – hon är det, på den fjerde hästen.
–
I sjelfva hafskanten, rakt öfver bränningarne, på den hundra-alns
höga, lodräta klippan – hvem, jätte eller menniska, har här byggt ett
näste? – ett fäste för Skottar eller Norrmän?
–