C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
det väckte Sofias rysning, att se märken efter fingrar, insvedda på
flere ställen af locket.
Så många ämnen till dunkla betraktelser här än visade sig, höljde
nu den stigande solen alla skepnader med en så klar och glad glans,
att flickan hänryckt besåg det omliggande landskapets behag och
den förstörda byggnadens ädla figurament. – ”Jag har sett mycket,
och upptäckt intet – men tiden uppfordrar mig, jag måste åter till
Marioria. Höga och stora handlingar – heliga – eller, jag vet icke –
upptaga visst här – visst – Må mig förlåtas, att jag inträngt hit.”
Med dessa ord aflägsnade sig Sofia, men gick ej vägen uppåt bergen
igen, utan nedåt slätten, der hon förmodade sig finna en vida
lättare, om än längre gångstig hem till slottet. Hon började snart
känna igen sig. Då hon kom ned åt ängarne, såg hon huru folk, tidigt
utgångne till slotter, redan på stort afstånd varseblefvo henne,
stannade i arbetet och korsade sig; och, om hon ej dragit sig undan i
en bokhage, torde hon hafva jagat bort dem. – Hemkommen, fann
hon allt i bästa skick, dagen förflöt i den lilla Mariora Bruces sällskap,
hon besåg med stor glädje Patriks teckningar, af hvilka fem eller
sex tilldrogo sig hennes blickar framför de öfriga, och hon beslöt
fråga honom meningen af dem vid hans återkomst. Deremot ville
hon ej för någon omtala sin ruinvandring.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
”Skära himmel, jag kan ej! Serafer, unnen mig!” dessa ord hörde
Sofia undfalla grefvinnan en dag, då hon betraktelsefull trädde öfver
några sandgångar i Robinhays trägård; men, emedan sällskapet åter
närmades och hon ingick i dess krets, afbröt hon sig sjelf.”
Men, väckt till uppmärksamhet, följde Sofia denna dag alla grefvinnans
rörelser. Mot aftonen såg hon henne med en lampa – ehuru
det ännu var full dager – lemna hörnet af slottsbyggnaden, obemärkt
af alla, utom af Sofia, som gjorde sig beredd att på afstånd följa
henne.
Prinsessan-nunnan gick den lägre vägen åt skogen, som i flera
omvägar ledde till kolonnerna, densamma ungefär som Sofia hemgått
derifrån. Sedan Judith inkommit, vågade den späda följesla-
199