C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
het i sina händer, knappt en tid hennes halfva skenglans om sina
tinningar. Om honom tala de Svenskes häfder, huru han i sin tid
varit utmärkt för manlig fägring, liksom Judiths skönhet förliknas
vid en himmelsk ängels*). Nu egde han blott titeln af Göta rike, och
äfven den hade sedermera försvunnit. Waldemars kringsväfvande
lefnad**), bland annat föranledd, sade man, af hans fienders plan att
i någon okänd, men för honom högst smärtsam afsigt nalkas främmande
kuster; hans försök att med dansk hjelp ånyo eröfra sitt rike;
hans elastiska uppsprittande vid hvarje nytt missöde, men snara försjunkande
åter uti . . . John Bruce kände dessa och än flere skuggor,
men af kärlek till sin aldrig förglömda ungdom hade han skänkt
föga och endast brutna delar af händelserna åt invånarne i sitt hus.
Likväl meddelade han småningom mer och mer. Ju äldre olyckan
blir, dess mer blir hon historisk. Hon stiger fram ur det sörjande
hjertats kamrar, hvars väggar sammansjunka till ett kumbel öfver
smärtan. När Olyckans nymf så ur bröstet trädt ut i dagen, upptages
hon af Tecknaren, och af henne bildas en saga.
”I Warnhems skog?” frågade Patrik Bruce med en blick på den
nymf-lika flickan vid Beatrices sida. ”Jag trodde, att lady Sofia icke
nekat mig någon tråd i sina skiftens väfnad?”
Det var, inföll den unga Svenskan, några dagar efter Ramundabodas
natt. Jag gick ensam med en okänd qvinlig gestalt, sedan hon
och jag aflägsnat oss ifrån en annan rakvuxen mannafigur, hvars
flammande ögonkast jag aldrig förgäter. Jag visste ej då, o helgon,
hvad dessa två hade att betyda för mig och för hvarann. Men vi hade
redan flere dagar skilt oss ifrån honom. Måla nu, ach Patrik . . ett
*) Herr Hugo mins kanske den ”gambla och viidlyfftige Rijm-Krönikans” verser
om henne:
Then tijdh hon til Swerige kom,
Tha war hon icke uthan som
En Engel wore aff Himmelrijk
Swa war hon stoltz ok höfwelik.
**) Först i sällskap med sin drottning Sofia, och deras gemensame son, kronarfvingen,
prins Erik; sedan ensam.
183