C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
mer, som jag i min tid aldrig hört derom, det är något alldeles nytt i
Inverness, tycker jag. Emot den djupa glädje han således skänker
mig, får han i utbyte kännedomen om våra öden i molntäcka
Sverige; och är det ej alltid jag, som härom underrättar honom, så
gör väl en annan af mitt kön det ännu rikhaltigare, fast stundom
kortare, såsom jag emellanåt af honom hör klagas.
”Jag gillar nog Patriks mening, sade John Bruce, att med historiska
skilderier pryda våra väggar. Han gifver så en gärd af ära åt
vårt kära, förflutna Sverige, som i landskapers undransvärda tycke
ej har sin like utom vid Lochys strand. Han gifver ock dermed det
bästa intyg på hvad han vunnit af sina söderländska resor. Ett önskar
jag blott, tillred färgerna snart.”
Utkast och plan måste först noga öfvervägas, sade han med ritstiften.
”Sir Patrik landskapsmålare har till sluts rätt, ingen klok man
förhastar sig, tillade Beatrice. Men, efter vår gemensamme vän, Sir
John, nu sällar sig till våra betraktelser, och han är en vigtig person
i vårt hus, hvad säger Patrik? skulle det icke vara rådligt, att med
honom uppgöra planen för de tillämnade svenska taflorna?”
Härvid steg en glans i den äldre Bruces ögon, det var som vaknade
barnet i honom. Han bortlade Murdochs manuskript, nalkades
sin brorson och sade: jag har hittills så flygtigt hört dina tankar, att
jag om dina målningar vet rätt intet, mer än att det skulle mycket
fägna mig se Sverige öfver mina dörrar och kaminer. Men förklara
mig en sak, Patrik Andrews, kunna de i Florens afmåla hästar? jag
menar icke små klippare, utan ståtliga gångare?
”Giunta Pisano har . . . jag mins icke rätt . . . helgon, menniskor
och intagande landskaper sysselsatte oss mest.”
Går äfven an – jaja, det torde väl vara omöjligt, att rätt se, märka
och afteckna allt på ett så behagfullt djur, och hellre än att du skulle
måla en stridshingst illa, vill jag icke se en skymt deraf. Men säg mig,
hvilka ämnen har du annars tänkt taga för dina taflor?
”Jag har först, sade Patrik Andrews, ärnat framställa den förskräckliga
anblicken af det brinnande Svartvik, påtändt af de hertig-
181