C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
i sin högra hand, och en oskuren ritstift i den venstra. – Grefvinnan
var ute.
Robinhays invånare samlades ofta och gerna i detta älskvärda
skogshus, och deras olika lynnen smälte alltmer tillsammans i den
lycka, som blir menniskans, när hon efter stormarne lärt sig förlåta
andra och sig sjelf, byter ut förtjenster, öfverger att vredgas och låter
en uranisk luft omflyta sina vänner och sig. Detta gods tillhörde en
af Bruceska ättens yngre grenar, nu återkommen och mäktig i
Skottland.
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
”Så Patrik – drag ej längre i betänkande att uppskära ritstiften.
Att Ni begrundar, och sedermera återigen begrundar, må så vara –
fortfor Beatrice – men hade er farbror, Sir John, användt så mycken
tid på hvar särskild anläggning här, då skulle ännu ingenting vackert
synas på de beundransvärda platser, der Morison glänsande gjuter
sig i Ness. Ni svarar mig icke, melankoliske vän, Ni ler ej en gång
– nåväl, låt då stiften vara, som jag annars hoppades snart skulle begynna
våra svenska Taflor. Lägg den en gång ifrån Er, och låt oss
hellre fortsätta våra gårdagssamtal – Ni vill kanske kalla dem tvister?
– om er italiska konst. Er långa söderländska resa, och det
ovanliga ändamålet, då väl knappt en Skotte förr rest ut för annat än
krigiska bragder –”
Krigiska bragder? inföll ynglingen, sådana utfäktas äfven så väl
emot det fula och nedriga, som emot fiender med kött och ben. Jag
förstod det icke förr, men på Italias helgade grund har jag lärt det, i
Pisa och Florens har jag funnit det. Ni skulle hafva sett några verk af
Andreas Tasi eller Giunta Pisano! Ni skulle hafva känt tidens under,
Giovanni Cimabue, och betraktat hans pensels bragder i Santa Maria
Novellas kapeller!
”Gode Sir, härom var icke vår strid, jag ärar konstnärens hjeltemod
så mycket som riddarens; och om Bruceska ätten utsändt flere
andra af sina barn i främmande land att gå i blodig lek och kläda
härsköld, skall den icke berömma sig mindre af Er, som lärt att vinna
vackrare, men kanske ej lättare segrar genom färgers sälla utgju-
177