C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
kets skri och dumhetens ångest, blott sett på min egen väg och vårdat
min Constellation, som upplyste den, då skulle hon och jag ej
varit furstar enligt lagens benämning och packets kröning vid Mora,
men furstar i vår själ, krönta af ovanskliga lyckan, med frihetens
strålande gam-vingar vid våra lockar.”
Du har rätt, sade Amaury efter begrundning. Detta var verkligen
tidepunkten för din sjukdoms början, då du vek ifrån din började
bana och Juta inneslöts. Sjukdomen har allt sedan fortfarit, ett vacklande
har du varit, konung. Kommen långt ur den lagliga ordningen,
kunde du ej passa in dig i den igen, ej heller var du djerf nog, att
rycka fram på det du kallat din egen stråt: derföre var du intet.
”Gif mig en pokal, pater! jag har mycket ondt i hufvudet, gif mig
af det jag nyss drack, jag kände mig sval och väl deraf.”
Se här, sade han, ditt blod skall afsvalas och din hufvudverk botas.
Men sjelfva din inre verkliga sjukdom, Waldemar, den skall jag
öka, icke lindra.
”Du missfoster!”
Ja, Herr konung, fortfor munken lugn, du bör få veta, att i de dagar,
då så mycken gäsning var i ditt hof, då du gaf efter för folket,
ordningen och Sofia, var jag icke overksam. Din själ förlorade då sin
började helhet, du blef half; sjuk i vandel, brusten i förslager, uppförande,
tal – vanmäktig blef du.
”Amaury! hade jag ej ett namn bland menniskor, vore jag ej en
Folkunges son, ej setat på Nordens högsta säte, hvad ett svärd då
varit ljuft i min barm! men ingen svalkade den olycksaliges bröst.
Hvarföre for jag till Rom? för den synden att älska hvad mitt väsen
egentligen tillkom? Jag besåg leret på främmande ort, Kyrkan blef
försonad deraf, men jag –”
Blef sjukare.
”Är du en förrädare, Amaury, som blandar gift i hemligt förstånd
med mina bröder? Eller hur skall jag förstå dig? Ja, efter denna färd,
som skulle hjelpa allt – som gaf endast Magnus tillfälle att suga folkets
ynnest åt sig – på mig sönderbröt hon sinnet. Qval och ovisshet
sög honungen ur min kraft, glädjen ur mitt stolta hjerta. Förbannad
165