C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
min älskade, jag lyder dig från denna stund icke mera, du står icke
längre sträng och klar framför mig; jag uppstiger åter som din jemnlike,
det är nu vår systerliga vänskap börjar. Förr var du öfver mig
och sträng, men nu blommar ditt väsende inför mig som en vän,
kläd dig i ljusrödt.”
Hvart går min Judith? undflyr du att svara mig derpå?
”Jag går – och ensam! svarade nunnan. Återres du till ditt hofläger,
der man länge måste hafva undrat, hvar drottning Sofia varit.”
_______
149