C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
att min syster genomgått en lika stark bot, en i väsendet lika strängt
ingripande pœnitenz under sina vandringar i mitt sällskap, som om
hon fortfarit att sucka mellan de svarta tornmurarne i Stockholm eller
Varberg; må man derföre tro att hon ännu suckar der. Jag vill
med egen hand sätta kedjan på din hals, gläd dig af den tanken att
en drottning skänkte dig den, men säg åt dina vänner hvad som är
lika sant, att en eremit i hvit ullkappa gaf dig en belöning, efter du
ganska ofta hjelpt honom att gräfva trädgårdssängar och vattna unga
kastanier i hans käraste, vildaste lund.”
Höga drottning – Inga knäföll icke, men lutade framför Sofia sitt
hufvud när hon svarade – din hemlighet är begrafven; kedjan kysser
jag och tager. Jag har ett ekskrin, hvari ligger ett krucifix af silfver;
en god munk skänkte mig det, undervisande huru himmelskt fritt
och kraftfullt det var att lefva ogift. Tillsammans med krucifixet
skall min drottnings guldkedja ligga; min broders barn få ärfva den
af mig, och först de, om du tillåter, skola efter min död beskrifva
hvem först gjorde Sätra till fagra rosors hem.
”Har man rådt dig till ogift stånd? hvarför har du ej då sökt inträde
i kloster?” frågade drottningen.
Jag älskar kor och får, mig äro skog och mark täcka med visor i
öppna luften. Nådiga och milda Sofia! ja, jag är en nunna, vigd dertill
i mitt bröst. Den helige patern, som var gammal och fick mjölk af
mig en gång då han gick genom denna nejd, talade hos mig vid sidan
af min stäfva, i hvilken jag fortfor att mjölka, emedan det var
den tiden på dagen. Barn, sade han, jorden hyser ej ett väl, som blott
är änglars arf i ljusa gårdar, beslut att vara den himmelske brudgummens
och ingen annans brud, förakta äktenskapets ring på jorden,
perlan lider af stoftet. Om du lefver på jorden aldrig så länge,
tro att när du dör, har du ändock blott uppnått femton år; tro att du
blifvit fullvuxen först när du genomgått döden. Du har ju hört att
ingen vill äkta en ungmö, som ej är väl uppfostrad, skicklig, sedig
och kunnig: tro, mitt barn, att du behöfver hela din jordiska vandel
att bli värdig, väl uppfostrad, skicklig, sedig och kunnig om det, som
evigt och verkligt är. Lef derför utan gifte här, för att efter döden af
145