C.J.L. Almqvist: SV5 - Semm

HERMITAGET
upp –
Sir John teg.
”Jag ser att dina ögon sjunka till en dunkel låga, min ädla Bruce.
Du har icke velat svara mig, rörande min frihet, då jag blir drottning
. . jag vill icke fortsätta . . jag ser du har vigtigare öfverläggningar.
Säg mig då, huru snart få vi vänta vår gäst tillbaka?”
Jag väntar henne hvar stund.
”Men på allvar – såvida du tilltror mig något deraf – vill du säga
mig en sak öppenhjertigt?”
Bruce räckte handen åt sin ädla maka.
”Säg mig, huru du i sakernas närvarande ställning ämnar försvara
vårt lilla kungliga främmande, som redan en gång blifvit röfvadt
ifrån oss, och – jag anar – blir det oftare?”
Konung Waldemar är en vän, som mina armar i fordna dagar
tryckte närmast till mitt bröst; hvad han anförtrott mig, skall jag dölja
och försvara. Hans fiender äro mina.
”Jag vet, att du vill det, men jag frågar om sättet. Frukta ej förebråelser;
om jag kunde säga dig, att detta barn innehåller något
ärelöst genom sin tillvarelse, så rör det icke oss, som blott äro vårdare
–”
Följaktligen –
”Nej ännu inga slutsattser. Konung Waldemar hade äktat Sofia,
kung Eriks dotter af Danmark: att han ej bättre bevarat sin tro emot
henne, ursäktar du, som är hälften af Waldemars hjerta, du, som
annars sjelf är den strängaste att hålla hvarje ed. Sofias syster, prinsessan
Judith, har ej upphört att anses som klosternunna, fast hon ej
längre är inom S:t Agnes murar i Roskild; du måste då medgifva, att
hennes och konungens sak var tredubbelt straffbar. Den lågade
emot drottningen, emot Judith sjelf, emedan hon ej var vigd vid
Waldemar, och emot himmelen, emedan det var med den hon en
gång varit vigd. Det är sant, att konungen redan för ett kändt brott*)
*) Här förekommer ett visst mörker, Herr Hugo, som ej står i min makt att upplysa;
men jag har föresatt mig att endast följa min handskrefne Författare. Den
offentligt bekanta Rikshistorien omtalar en prins Erik, såsom frukten (1273) af
129